Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De oceaniska strömmarna - Sargassohavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152
Golvströmmens oerhörda bredd i de västeuropeiska haven gör
det svårt att bestämma dess lopp. Men då den förlorar i
hastig-det vad den vinner i utbredning, så undergår den samtidigt många
förändringar till följd av lokala förhållanden och de europeiska
kusternas mångfaldiga utgestaltning. Den del av strömmen,
som bevarar sin ursprungliga riktning, flyter norr ut förbi
Irland och Storbritannien och sköljer samtliga mellan Skottland
och Island belägna öar, uppvärmer Norges kuster, smälter vidare
isen på kusten av Finnmarken utanför Hammerfest och
fortsätter i polarhavet till Spetsbergen. Så långt norr ut som vid
Nordöstlandets västra udde, vid Shoal-point bortom 80 :e
breddgraden förekommer den ännu, såsom fyndet av en välbehållen
böna av en på de västindiska öarna växande bal j frukt, Entada
gigalobium, visat.
Liksom golvströmmen skickar grenar åt norr, sänder den även
en gren åt söder för att åstadkomma sin förening med
ekvatorial-strömmen. Denna gren av golvströmmen, som delvis intränger
i Biscayabukten och därstädes bildar den under namn av
Ren-nelströmmen bekanta kustströmmen, flyter längs den iberiska
halvön, följer därpå den afrikanska kusten och förenar sig söder
om Kanarie- och Kap Verde-öarna med den stora havsström, som
driver vattnen från öster till väster. På detta sätt fullbordas
den stora strömkrets i Atlanten, i vars mitt det gröna
Sargassohavet utbreder sig.
Detta s. k. hav befinner sig i Atlanten mellan Kanarie-, Kap
Verdeöarna och Azorerna och har fått sitt namn av den massa
tång av Sargassum bacciferum och S. vulgäre (fig. 79), vilken
därstädes hopar sig. De nämnda tångarterna växa i stora massor på
kusterna av Mexikanska viken och komma, lösslitna av stormar,
in i golvströmmen, som driver ihop dem på vissa ställen. Halvt
förmultnade sjunka visserligen algerna till bottnen, men andra
komma i stället, och sålunda seglar alltid en mer eller mindre
stor härskara av vaggande, lösa eller sammanträngda algknippor,
uppehållna av sina luftblåsor, på vågorna liksom övergivna,
kringdrivande skepp.
Innan man riktigt kände naturen av dessa alghopar, spredo de
stor skräck hos mången sjöfarare, och alltifrån Columbus5
upptäcktsfärd hyste man stor fruktan för ett havsområde, som täck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
