Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets beståndsdelar - Havets temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
163
Öland, Gottland och Estlands nordvästra hörn och linjen
Stockholm-Åbo något mer än 0,6 proc. I Bottenhavet sjunker
salthalten till 0,5 proc. vid linjen Sundsvall-Vasa och utgör vid
Haparanda endast 0,1 proc.
Till följd av den starka vattenavdunstning, som råder över
Medelhavet och ändå mera över Röda havet, har dessa havs
vatten en mycket hög salthart, som för det förra utgör 3,7-3,9
proc., för det senare 4,o-4,1 proc. Högst anmärkningsvärda
förhållanden med avseende på sin salthalt visar Kaspiska havet.
Vid Volgas mynning är, som man ju lätt kan tänka sig, vattnets
salthalt helt obetydlig, endast 0,15 proc., men vid halvön
Ap-scheron, där de stora petroleumkällorna finnas, är salthalten 1,32
proc. och i Kaidakbukten 5,63 proc. I den stora på den
asiatiska sidan liggande Karabugasbukten stiger emellertid
salthalten ända till 28,5 proc. Härstädes koncentreras saltlösningen
till följd av den starka avdunstningen till den grad, att
salterna utfällas. En ständig ström ditför emellertid nya
vattenmängder till att ersätta vad som avdunstat från denna
naturliga saltpanna, och på ungefär samma sätt förhåller sig Döda
havet. Såväl Karabugasviken som Döda havet lämna ett
talande exempel på, huru de i de geologiska avlagringarna ganska
vanliga och mycket värdefulla saltlagren kommit till stånd.
I vatten av mindre utsträckning och nära kusterna kan
salthalten till följd af den årliga förändringen av avdunstningens
storlek och vattentillförseln från floderna undergå årliga
växlingar, såsom fallet i synnerhet är vid Nordsjöns kuster. Dessa
växlingar äro av vikt för fiskens vandringar, men framför allt för
sillens, som följer ett vatten med 3,2-3,3 proc. salthalt; de äga
sålunda också en stor ekonomisk betydelse.
Havets temperatur är i högsta grad beroende av
havsströmningarna, och havsytan visar en årlig förändring alldeles som
jordytan. Men då temperaturförändringen hos den senare icke
sträcker sig längre ned än till ett djup av 10 meter, gör sig hos
havet temperaturväxlingen gällande till ett djup av omkring 300
meter beroende på havsströmningarna. Vid ekvatorn är denna
temperaturväxling helt liten, blott omkring 1°C.; vid 35° bredd
uppnår den däremot sin höjdpunkt med 15° C. för att sedan lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
