Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla / 183 (1914) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livet i havet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

havet iakttagits endast i djupregionen. Däremot känner man
mångåriga och ettåriga tångarter och i synnerhet har man
iakttagit en sällsam »lövfällning». Många floridéer hålla
vintervila, men blåstången sätter frukt och växer hela året om. Bäst
känner man »lövfällningen» hos de stora arterna av rämtången,
Laminaria, vilken kring Helgoland sker från februari till mars,
i Medelhavet tidigare, i Ishavet senare. Förnyelsen av den
bladartat utbredda delen (vilken betecknas såsom »löv») försiggår
från en inskjuten cell, som kan dela
sig, således från en vegetationspunkt på
gränsen mellan stjälk och blad. Från
denna vegetationspunkt åstadkommes
tid efter annan en ny bladyta, varpå
det gamla upprispade och av vågorna
sönderslitna lövet lösgör sig utan skada
för växten.

På figur 95 ser man också talrika
rotartade bildningar. Dessa äro
emellertid inga rötter; sådana bilda algerna
nämligen icke, alldenstund de upptaga
mineraliska ämnen och vatten
omedelbart med hela sin yta. Däremot tjäna
dessa rotliknande delar algen till stöd
och fäste och ha fått namn av »klor»,
vilka ofta så hårt omklamra sitt
underlag, att detta brister, då man söker
lösgöra algen från detsamma.


Fig. 94. Amansia giomeruia. Rödalg.

Dessa alger nå en imponerande
storlek, och bland dem finner man över huvud växtrikets största
jättar (fig. 96). Den väldigaste av dem alla är sålunda
Macrocystis pyrifera, som i Indiska oceanen och i Söderhavet fäster sig
på ett djup av 15–70 meter och därifrån sänder upp en lång
;stjälk, från vilken utgår en rad av blad, som kan uppnå en
längd av ända till 300 meter och flyter på vattnet. En annan
tångart, Nereocystis Lütkeana, uppnår en längd av 100 meter.
Även arterna av släktet Laminaria bli ganska stora, och den 5
meter höga fingertången, L. digitata, är ingen sällsynthet i
Nordsjön. De europeiska havens största tångart är den vid de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>