Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livet i havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188
Och ändå tror jag icke, att om en skog skulle förstöras, ens
när-melsevis så många djur skulle gå under, som här skulle bli
följden av tångens förstöring. Mellan algens blad leva talrika
fiskarter, som icke skulle finna föda och skydd annorstädes. Med
deras utrotande skulle också de många kormoranerna och andra
av fisk levande fåglar, havsuttern, salar och tumlare försvinna,
och slutligen skulle också Eldslandets vilde, den eländige
härskaren över detta eländiga land, nödgas fördubbla sina kannibaliska
måltider och måhända upphöra att finnas till.»
I jämförelse med dylika utsikter krymper den lilla industri,
till vilken tångalgerna givit upphov, till så gott som intet. Av
Fucusarter framställde de gamla romarna smink åt sina damer;
den fattige fiskaren på Normandiets och Englands kuster täcker
sin stuga med tång, ger den till foder åt sina får och gödslar sin
åker med densamma. Kelp, såsom det engelska namnet är på
tång, och varec, som den kallas i Bretagne och Normandie, var
på sin tid emellertid en källa till välstånd vid de atlantiska
kusterna. England utarrenderade sina tångstränder och i
Frankrike levde 30,000 människor vid Atlantens kuster av att
framställa soda av torkad tång, i synnerhet av Laminaria och Fucus.
Med nutidens kemiska sodaindustri är det emellertid alldeles
slut härmed. Tångkol skattas ännu, och sedan man upptäckt, att
jod finnes i blåstång, förarbetas i synnerhet i Glasgow irländsk
och skotsk kelp i större mängd på detta ämne, som sönderdelar
struma och botar körtellidande.
Kineser, eskimåer, irländare och skottar äta många tångarter
såsom grönsaker, soppa och gelé. Av Chondrus crispus och
Gigartina kokas islandsmossa eller »karragen», som användes på
apoteken. Laminaria saccharina, som innehåller 12-15 proc.
mannit eller lika mycket socker som en sockerbeta, inkokas till
sirap. I medicinen användas också torkade stycken av
Laminaria-alger till »sårstift», stipites Laminarice, vilka genom sin förmåga
att starkt svälla i fuktighet lämpa sig till att utvidga håligheter
och hålla sårkanaler öppna. Slutligen har »agar-agar» den
största betydelse inom bakteriologien för renodling av bakterier,
enär denna geléartade substans bevarar sin fasthet även vid
högre temperatur, vilket däremot icke är fallet med gelatin.
Agar-agar införes från Kina? Japan och de malajiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
