Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurzoner i havet - Djuphavsfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
197
mycket olika djurvärld, men efter Suezkanalens öppnande
fortgår en ständig vandring av havsdjur från det ena havet till
det andra. Att så många gemensamma former däremot finnas
på ömse sidor om Panamanäset förklaras därav, att denna
landbrygga åtminstone tidtals varit avbruten ända till kort före vår
tid. Då på samma sätt åtskilliga former, som förekomma i
angränsande hav, även återfinnas i stora insjöar på fastlandet,
förklaras detta därav att dessa sjöar förr en gång utgjort vikar
av dessa hav. Av detta skäl ha de också fått namn av reliktsjöar,
och sådana sjöar äro bland andra Ladoga i Ryssland och Vänern
och Vättern i Sverige.
Djuphavsfiskar. - Före »Challengers » expedition och de
expeditioner, som efter denna i hastig följd företogos av andra länder,
kände man endast några få fiskar, om vilka man kunde förstå, att
de härrörde från större djup. Stundom hände nämligen, att
fiskare i havets ytlager fångade fiskar med mycket sällsamt utseende,
vilka, utspända av luft, drevo omkring såsom luftfyllda blåsor.
Numer vet man, att fisk lever på ett djup av 1,800-2,000 meter
och ändå mera och att dessa fiskar ha ett mer eller mindre
besynnerligt utseende. Med undantag därav att de sakna simblåsa,
likna deras organ emellertid organen hos alla andra fiskar, som
leva längs kusterna eller på blott ringa djup. De andas och smälta
sin föda som andra fiskar, och deras blodomlopp avviker icke från
dessas. Den olikhet, som förefinnes, beror endast och allenast,
liksom hos andra djur, av nödvändigheten att anpassa sig efter
omgivningens krav.
Man har för längesedan funnit, att fiskar och andra djur, som
leva i absolut mörker, förlora synförmågan, såsom förhållandet
är t. ex. med den fisk, vilken förekommer i Mammouth-hålan i
Kentucky i Nordamerikas Förenta Stater. Dess ögon ha
kommit ur bruk, och huden har dragit sig över och betäckt dem. I
överensstämmelse med detta förhållande väntade man sig finna
fiskar från och med ett visst djup, vilka likaledes voro blinda.
Detta är emellertid ingalunda förhållandet. Man har tvärtom
fångat fiskar från ett djup av 4,700 meter, vilka äga fullt
normala ögon. Hos fiskar, som ständigt leva på djup, till vilka
ännu något litet ljus tränger, har man endast iakttagit en obetydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
