Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar - Kräftdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
212
»dolksvansen», Limulus Polyphemus, som förekommer langa
Nordamerikas sydliga atlantiska kust och i Mexikanska viken
samt uppnår en längd av 36 cm. Några få större arter
förekomma även i Stilla havet, såsom moluckkräftan, L. moluccanus,
från Moluckérna och Sundaöarna (fig. 133). Vanligen uppehålla
sig dessa sällsamma kräftdjur
på 6 till 60 meters djup, men
begiva sig om våren in på
grunt vatten för att lägga sina
ägg, varvid det ofta händer,
att de vid ebb stanna kvar
på den torra, av solen stekta
sanden, där de krypa
omkring, varför de måste ha
förmåga att trots sol och
hetta leva på det torra från
den ena flodtiden till den
andra.
På ett fartyg, som en
längre tid varit på långresa,
är det mycket vanligt, att
man vid dess ankomst till
hamn finner dess skrov under
vattenytan besatt med en
hel växt- och djurvärld, alger
och skaldjur, i synnerhet ett
slags små kräftdjur, som fått
namn av »rankfotingar »,
cirri-pedia. De vanligaste bland
dessa rankfotingar äro de
s. k. »långhalsärna>>, Lepas
(fig. 134), vanliga skaftade
cirripeder, vilkas kropp är dold av skal, mellan vilka blott en
enda smal springa sätter djuret i förbindelse med den yttre
världen.
En gammal föreställning har låtit prutgässen »uppstå» av
långhalsar. Gamla författare, lärde och präster från 15 :e och
16:e århundradet, förklara sålunda, att de själva på drivved och
Fig. 131. En större mask, Serpula contortuplicata,
från havsbottnen, 2/s av den nät. storleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
