Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftens temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256
mar och vinter, betingas av förändringarna i den värme, som
solen sprider över jorden och som från jorden återstrålas till
him-melsrymden. Jorden har visserligen också sin egen värme, men
så hög temperaturen i jordmassans inre än är, så är likväl endast
omkring yso0 C. av denna värme tillgänglig på jordytan.
Jordens yta, som på den tid, då jorden ännu var en vitglödande
stjärna, hade en värme av sannolikt mer än 7,000° C., har sålunda
för längesedan kallnat; det är icke den tropiska sommaren, utan
den kallaste polarvinter, som närmast liknar vår planets normala
klimat. Om solen slocknade och vår jord utan dess
värmestrålar svävade i den kalla världsrymden, skulle hennes yta för
längesedan nedisats, hennes hav stelnat och allt liv tillintetgjorts.
Varken klimatzoner eller köldpoler, varken flytande vatten eller
kemisk f or vittring skulle förekomma; det isiga gravlugnet skulle
sällan avbrytas av en meteors fallande eller av vulkaniska
utbrott och jordskorpans långsamma skrumpningsföreteelser.
Jordens klimat och alla därmed sammanhängande rörelser i
atmosfären äro sålunda fullständigt beroende av solens strålar,
vilka med sådan slösande frikostighet spridas i världsrymden, att
endast minsta delen av dem kommer till jorden. Dessa lysande
och värmande strålar genomtränga atmosfären och träffa därpå
det roterande jordklotet. Därav framgår, att jordens klimat
bestämmes av följande omständigheter: l:o solens värme, 2:o
atmosfärens förmåga att genomsläppa ljus- och värmestrålar, 3:o
jordklotets gestalt och reliefer, 4:o jordaxelns riktning och 5:o
jordklotets rörelser.
Solens lysande yta är för närvarande 5,000 - 6,000° C. varm.
Årligen utsänder den så mycket värme, att ett 38 m. tjockt
islager vid ekvatorn och till och med i polarzonerna ett islager av
13 meters tjocklek skulle kunna smältas av densamma. Bestode
jorden av stenkol, skulle solvärmen förslå till att förbränna henne
på tjugufyra timmar. Man har beräknat, att solen för varje år
förlorat 4 - 8° värme. En enkel räkning visar, att enligt denna
förutsättning solen för 8,000 år sedan måste ha varit väsentligen
hetare än nu, om förändringarna i henne bestode endast i
värmes-avgivande.
Utgrävningarna av Babelstornet vid Nippur låta oss få en
tämligen djup inblick i en 8,000 år gammal, högt utvecklad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
