Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimatzoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
259
Klimatzoner. - Sedan solstrålarna passerat atmosfären, träffa
de jordytan. Jordklotets gestalt gör, att en knippa solstrålar av l
kvadratmeter i genomskärning vid ekvatorn uppvärmer en lika
stor yta av jorden, varemot strålmängden med tilltagande
breddgrader fördelas på en allt större yta, med den påföljd att jordytans
temperatur alltjämt avtager från ekvatorn mot polerna.
Därigenom uppstå klimatzoner, som visserligen övergå i varandra, men
likväl stå i en bestämd motsats till varandra.
Den heta zonen eller ekvatorialområdet omfattar 6/i2,
sålunda hälften, av hela jordytan. Den starka solvärmen
föranleder en stark avdunstning och en stegring av luftens fuktighet,
som emellertid till största delen åter snart utskiljes och vållar en
nederbörd av 3-6 meter om året, varigenom det organiska livet i
hög grad främjas. Den varma eller tropiska zonen
karaktäriseras fördenskull också väsentligen av en huvudregntid under
sommaren, då solen står som högst på himlen. Sommar och
vinter äro härstädes icke såsom hos oss åtskilda genom motsatsen
mellan varmt och kallt, utan fuktighet och torka äro dessa
årstiders kännetecken i tropikerna.
Som regnets huvudkälla i den heta zonen utgöres av den
uppstigande luftströmmen, men denna kraftigast utvecklar sig,
där största uppvärmningen äger rum, så följer därav, att det
starkaste nederbördsbältet måste vandra fram och tillbaka mellan
vändkretsarna allt efter solståndet. Där solen står i zenit,
upphettas marken, den uppvärmda, fuktiga luften stiger uppåt, och
i de högre regionerna förtäta sig dess ångor till väldiga
molnbankar, vilka utgjuta regnskurar, värdiga syndafloden. Mer
eller mindre sammanhängande sträcker sig sålunda runt omkring
jorden ett moln- eller regnbälte, som följer solens gång i ekliptikan
och ligger än söder, än norr om ekvatorn. Under månaderna
juni, juli och augusti står t. ex. solen i zenit över de i närheten
av kräftans vändkrets belägna trakterna, och då härskar i dessa
regntid, med andra ord den tropiska vintern. I september
undergår emellertid molnbältet en förskjutning, och i stället för
den molntäckta himlen inträder varmt och klart väder. Nu
börjar i stället regnet på den södra jordhalvan, till dess att med
solen den varma årstiden återvänder över ekvatorn till norra
hemisfären. Där solen på denna väg två gånger står i zenit, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
