Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimatzoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
262
så att denna aldrig eller blott sällan uppnår sin mättnadsgrad,
beror regnlösheten i de centralasiatiska öknarna delvis på att
dessa landytor av väldiga bergsmurar avstängas för de regn
medförande sydliga vindarna. Bristen på nederbörd i den
sydafrikanska Kalahariöknen och i Sydamerikas Atakamaöken har sin
grund i inverkan av den kusten sköljande kalla havsström, som
sänder kall luft in i det varma landet. Torkan år ut och år in i
Nordamerikas Coloradodal förklaras av den förhärskande
västliga vinden, som berövas sin vattengas, då den stiger över de
höga kustbergen. Australiens öknar äro slutligen också
följden av en ogynnsam luftrörelse. Om vintern strömmar nämligen
luften från det avkylda fastlandet till havet, om sommaren flyter
omvänt den till följd av markens upphettning uppstigande
luftströmmen från kontinentens inre till oceanerna. I båda fallen
blåsa vindarna till varmare trakter, varför också
förutsättningarna för regnets bildande saknas.
Trots den obetydliga nederbörden är stenens förvittring
mycket kraftig. Temperaturskillnaderna spränga och söndersmula
alla klippor (fig. 174); den heta vinden suger upp kemiska
saltlösningar ur stenen, och dessa sönderdela och uppluckra alla
fasta massor. På detta sätt bildas oerhörda massor av grus och
sand, som visserligen av den sällsynta och hastigt utsinande
nederbörden transporteras korta sträckor, men icke kunna föras
till havet. Långsamt fyllas alla fördjupningar med det
mestadels icke sorterade gruset från de kringliggande bergen, till dess
att dessas sista spetsar såsom sjunkande öar dyka ned i
grushavet. Men där de korta vattenloppen utsina, där uppstå
grunda sjöar, vilkas kemiska lösningar allt mera koncentreras och
ur vilka slutligen saltlager, gips, dolomit och kalkskorpor utskiljas.
Den viktigaste transportkraften är vinden, som understödd
av vattenloppen schaktar bort bergen, blåser alla stenar och
klippor rena, så att de lätt kunna raka utför bergen, och sopar ihop
stora massor av sand och stoft. På detta sätt bildas i öknarna
stora dynområden, och dynerna vandra över den nakna klipp
-marken eller över de avsatta lerorna och salterna i uttorkade sjöar,
medan det lättare stoftet först utanför öknen kommer till vila,
där stäppernas saltytor och fina grästuvor fånga och någorlunda
fixera det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
