Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimatzoner - Isotermer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264
varmare och vintrarna bistrare än nu för tiden», ställer prof.
Ekholm i samband därmed, att jordaxelns lutning sedan 9,000 år
tillbaka tilltager från ett minimum mot ett maximum.
Isotermer. - Vore jorden ett fullkomligt regelbundet klot,
funnes på dess yta ingen motsats mellan land och hav, hög- och
lågländer, snötäckta och skogbeväxta ytor, hölle den sig ständigt
på samma avstånd från solen, skulle temperaturen regelmässigt
fördela sig över hela jorden och man skulle kunna mäta en orts
värmegrad helt enkelt genom dess geografiska bredd. Vid ekvatorn
skulle temperaturen nå sitt maximum och därifrån avtaga
likformigt till polerna. Jorden är emellertid icke ett dylikt,
regelmässigt, av solstrålarna ständigt på samma sätt uppvärmt klot. Allt
efter årstiderna bestrålas den mycket olika, och så harmoniska
huvuddragen i dess ytutseende än må té sig, ha de dock intet
gemensamt med symmetrien hos geometriska figurer. Följden
härav är en oändlig mångfald i temperaturens fördelning.
Månget i polcirkelns närhet beläget land erhåller mera värme än andra,
som ligga närmare tropikerna, mången trakt i den tempererade
zonen är brännande het i jämförelse med somliga trakter i
ekva-torialområdet. Ville man på en karta med varandra förbinda
de orter, som ha samma årliga medeltemperatur, så skulle ett
virrvarr av linjer uppstå, i hvilket man knappast skulle kunna
finna sig till rätta. Redan för mer än 80 år sedan förverkligade
emellertid Alexander von Humboldt med framgång tanken på
att kartografiskt åskådliggöra värmeförhållandena på jorden.
Därtill använde han visserligen icke de omedelbart genom
iakttagelse erhållna temperaturvärdena, utan, med hänsyn till att
luftens temperatur avtager med höjden över jordytan, reducerade
han dessa medelvärden till en gemensam nivå, till vilken han tog
havsytan. De linjer, vilka på detta sätt förenade orter med
samma temperatur bilda, de s. k. isotermerna.
Men även isotermerna följa under sitt lopp ingalunda de
regelbundna linjer, som astronomen uppdragit kring jordklotet;
tvärtom visa de de mest olikartade krökningar.
Betraktar man en karta över årsisotermer, finner man i
allmänhet zonen för den högsta temperaturen i ekvatorns
omgivning. Den termiska ekvatorn eller linjen för den högsta medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
