Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286
som en svamp åt alla håll av hålor och gångar. På bergets
branta väggar ser man på olika höjd ömsom höga välvda portar,
ömsom sällsynt gestaltade svalg, i vilka stundom bäckar
nedstörta. På andra ställen ser man rika källor med blågrönt
vatten porla fram ur grottor eller vid kullarnas fot mellan över
varandra hopade klippblock och bilda bäckar, som längre bort
försvinna i markens sprickor liksom genom hålen på ett såll.
Den mest bekanta bland grottorna i dessa berg är det
nät av hålor, som finnes vid Adelsberg, lika mycket utmärkta
för sin storlek och sin utsträckning som för sina mångfaldiga
droppstensbildningar. De underjordiska kanalerna och gångarna
ha blivit undersökta till en längd av 5,5 km., och man har
funnit hålor av nära 30 m. höjd och 50 m. bredd. I storlek
och utsträckning, i vildhet och romantisk skönhet överträffas
emellertid Adelsbergergrottorna vida av de på senaste tiden
undersökta karstgrottor, genom vilka Reka flyter, ehuru dessa
grottor sakna de rika droppstensbildningar, som skänka de förra
ett sådant behag.
Karstlandskapet är trots sina klippors formrikedom
entonigt. »Formrikedom i detaljer, formfattigdom i det hela», säger
Ratzel. »Intet täcke av växtlighet bärande jord döljer
välgörande dess dystra nakenhet. Det liv, som en gång verkade i
detsamma i ovanligt rikt mått och bodde i dess alla numer
tomma luckor, fogar, bäcken och schakt, har nästan alldeles
flytt. Det tynar ännu i ett par rännilar, vilka näras av
snölager i de djupaste brunnsschakten, och blomstrar bekymmersamt
i diminutiva mossträdgårdar i små trattgropar, vilkas svarta,
djupa jord helt och hållet överdrages med ett mosstäcke, varur
de enstaka grönskimrande bladstjärnorna hos en Saxifraga
f ramstråla. Men eljest utbreder sig stenen i alla sina fantastiska
former nästan oförändrad för blicken.»
I karstlandskapet härskar kalkstenens grå. Den rödbruna
terra rossa och växtlighetens grönska äro alldeles underordnade
»Grå är kullen, grå dalen, grå äro kar stf j alléns tinnar, och till
och med deras snöfläckar förvandlas av ett gyttjigt överdrag i
smutsgrått ... I fjärran sänker sig det blåa himlatältet ned
till jorden för att insvepa det vid horisonten uppdykande berget
med en smutsgrå slöja av dunster», säger Hassert. Den gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
