Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
289
kullar, och på dessa ställen förläna de landskapet det
hemlighetsfulla drömmande behag, som förmådde de gamla grekerna
att förknippa varje källa med en nymf eller gudomlighet och som
sedermera lät många andra folk anse källorna heliga. För de folk,
som bebo länder med torrt klimat och en glödande sol, äro
källorna sålunda föremål för den största vördnad, och vid
ökenranden och i oaserna, där rinnande vatten är sällsynt, känner
man också riktigt deras värde. Den torftiga källa, som bryter
fram ur en klipprämna, underhåller ju de örter och frukter, som
livnära en hel stam.
Man kan i allmänhet antaga, att den mängd vatten, som flyter
ur en källa, motsvarar regnmängden. Efter ovanligt stor
nederbörd flyta alla källor rikligare, med undantag av dem, som på
grund av formen hos sitt underjordiska lopp icke kunna lämna
större vattenmängder.
Det underjordiska vattnet följer liksom det ovanjordiska
tyngdlagen. På sluttande, ogenomträngligt skikt glider det ned till
dess att det nått dettas slutpunkt, där det framträder under namn
av skiktkälla. Där de ogenomträngliga lagren bilda tråg,
samlar sig vattnet och bildar en underjordisk sjö, en s. k.
grundvattenssjö. Härifrån kommer det upp till ytan först då det samlat
sig i tillräcklig mängd till att flöda över sina bräddar, eller då en
klyfta genomskär den överlagrade stenen ända ned till
grundvattnets spegel.
Enligt den allmänna lagen, att vätskan i kommunicerande
kärl alltid strävar att antaga samma höjd, måste också vattnet
stiga upp såsom källa, så snart det från de underjordiska
sam-lingsbäckena finner en utväg uppåt. Ligger det ställe, där källan
bildas, betydligt djupare än det samlingsbäcken, varifrån den
matas, måste källan såsom en hög stråle, såsom springbrunn,
uppstiga över markytan. Sålunda höjer sig i grottan
Male-Mort vid S:t Etienne i Dauphiné en sådan naturlig springbrunn
till en höjd av 7-8 m.
Vattnets uppstigande ur djupet bekräftas av de omedelbara
iakttagelser, som man gjort på artesiska brunnar. Redan för
århundraden sedan ledde behovet att finna källor i torra
trakter till kännedomen om dylika uppstigande underjordiska
vattenlopp. Redan i den avlägsna forntiden förstodo invånarna
Universum. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
