Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet - Hydatoder - Xerofyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
802
icke hjälpa sig på annat satt, så pressar den ut det Överskjutande
vattnet på särskilt därtill inrättade ställen, s .J k. Hydatoder, och
alstrar på detta sätt ett artificiellt, fint regn. Ett sällsamt
dylikt »gråtande» träd är Ccesalpinia pluviosa (fig 188). Men
icke heller vår inhemska växtvärld saknar detta beprövade
skyddsmedel, och hos de mest olikartade örter och växter,
såsom hos många arter fingerört (Potentilla), daggkåpa
(Alche-milla), solögon (Ranunculus], Gentiana, smultron, kapucinerkrasse
o. s. v. finnas dylika hydatoder, som ständigt äro beredda att
träda i verksamhet (fig. 188-189).
Vida talrikare än växternas hygrofila anpassningar äro
emellertid de fall, i vilka vattenupptagningen är mycket försvårad
för växten,
antingen nederbörden är för liten
eller andra
omständigheter vålla
torkan. De
växter, som äro
avpassade för
torrhet, kallas
Xerofyter, och de
hjälpmedel, med
vilka dessa växter
äro försedda9 äro så mycket talrikare och mångfaldigare som faran
för alltför stor vattenförlust icke blott förekommer vida oftare,
utan också är mycket mera livsfarlig än motsatsen.
Växtens vattenupptagning kan därför hindras på många sätt.
Marken kan innehålla alltför litet vatten, som rötterna kunna
upptaga. En sådan torr mark är t. ex. klipp- eller sandmark.
Marken kan också innehålla salter, av vilka redan en så liten
mängd som 0,5 proc. försvårar vattenupptagningen. Detta
förklarar också, att den eljest på fuktighet rika havsstranden
underhåller blott en karg flora, vars representanter mången gång
räknas till de mest bekanta xerofila växterna. Detsamma gäller
om närvaron av de s. k. humussyrorna, vilka, om de förefinnas i
större mängd, göra, att vattnet i marken, om det också
genomblöter denna som en svamp, knappt blir tillgängligt för växten;
Fig. 189. Daggkåpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
