Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet - Machia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
ökenstormarna i oregelbundna längdremsor, torka i spetsen och
avstötas i samma mån de nyalstras vid basen. I stammens
översta, något fördjupad och av koncentriska fåror utmärkta
del uppträda blommorna och kvarlämna vid sitt vissnande
ärr. Frukten består endast av gul- eller rödaktiga kottar,
vilkas fjäll sedermera lossna och utsläppa de av vinglikt
utbredda höljen omslutna fröna, som bortföras av vinden.
På ett mera anspråkslöst sätt än genom att bilda taggar
förändrar transpirationens reglering växternas utseende
särskilt på torra ställen i Sydeuropas Alper och utvecklar en massa
hårbildningar av mångfaldigaste slag, vilka hölja växtens ytor
i en tät, skimrande päls. Ett klassiskt exempel härpå är alla
bergvandrares trofé, den vackra Edelweiss <i>(Gnaphalium
Leontopodium),</> vars fina silverskimmer härrör från den mängd
lufthaltiga hår, som täcka alla dess yttre organ. För övrigt ingår i
hela den sydeuropeiska vegetationen en stor mängd örter, vilka
täckas liksom av en grå eller vit filt eller av ullhår och ofta
glänsa som silver. Att detta avser en reglering av
transpirationen, framgår också därav, att många växter, t. ex. Ranunculus
bulbosus, syska (Stachys), mynta (Mentha) och många andra arter,
bli håriga eller icke håriga, allt eftersom de växa på torra eller
fuktiga trakter.
Ännu mer än av hår- och filtbildningarna karaktäriseras den
sydeuropeiska vegetationen måhända av den sällsamt doftande,
alltid gröna buskvegetation, som på Medelhavets kuster av
italienarna kallas machia, av fransmännen maquis. I sin
ursprungliga fyllighet finner man denna vegetation i synnerhet på
Korsika och Sardinien, på Dalmatiens öar i Adriatiska havet
och på Istriens sydliga sluttningar ävensom på alla de små
öar, som i väster kanta Balkanhalvön. Dessa öar bära ett tjockt
täcke av vresiga dvärgträd, av alltid gröna ekar, pistacier och
smultronträd (Arbutus), ginst och till och med oliver, vilka alla
utmärka sig för sina läderaktiga, glänsande, mestadels snett eller
lodrätt stående, mattgröna blad. Och till dessa växter sluta
sig snår av lavendel, myrten, timjan, rosmarin och salvia, som
fylla luften med sin kryddoft, medan mitt ibland dem de härliga
cistrosorna (Cistus) glöda och högstammig klockljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
