Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
321
»Anblicken av dessa landsträckor är outsägligt sorglig. Så
långt ögat når utbreder sig slätten, som icke avbrytes av så
mycket som ett träd. Mörkgröna, missfärgade, skarpa gräs och
tuvor av sällsamma, sträva, taggiga örter förekomma här och där,
men mestadels utgöres slätten av hård, av torkan sprucken
och rämnad sandmark, som över stora sträckor täckes av
utvitt-rade natronsalters vita skorpa. Stora pussar med grått eller
lergult vatten sträcka sig längs vägen, mången gång så stora
som små alpsjöar, kantade av tjocka lager smutsgrått salt,
kr ing växt a av alla slags borstigt buskverk, men stundom också
på kvartsmilslånga sträckor utan ett spår till växtlighet. Här
har till och med vattnets allt upplivande trollkraft svikit. Då
vinden obehindrat stormar fram över dessa slätter och blåsten
tjuter, virvlar den upp moln av salthaltigt damm, i vilka
saltväxternas lösslitna klotformiga skelett, som fått namn av
’stäpphäxor’, rulla i väg med ursinnig hast likt spökhjul.»
Alla saltområden ha likväl icke samma karaktär.
Havskusterna äro djupt infiltrerade med koksalthaltigt vatten.
Stäpperna i fastlandens inre innehålla sällan koksalt, men däremot
mestadels natronsalter, gips, magnesia, ofta^även salpeter. På
vulkaniska områden förekommer ofta alunmark; mera sällsynta
äro områden, som på sin yta genomsättas av zinksalter. Alla
dessa områden sakna emellertid icke vegetation. Blott på två
ställen på jordytan måste livet trots värme och solsken ändå
sträcka vapnen. Den stora persiska saltöknen, som omfattar YSO
av hela Persien och är ändå ofruktbarare än Sahara, saknar på
dagslånga sträckor bokstavligen varje spår till växtlighet och
täckes i stället av ett tjockt, mången gång fotshögt lager av
grågult salt. Liknande förhållanden råda också på många ställen
i Argentinas saltöknar, vilka med sina ofantliga massor av
ut-vittrat salt likna ett jättesnöfält, som vid regntiden förvandlas
till ett saltträsk. Den bekante ryske forskningsresanden
Prsche-valsky ger av Centralasiens tröstlösa öknar följande åskådliga
bild: »Öknen visade sig i hela sin vildhet först på ett avstånd av
fyra dagsresor från Chami (i öknen Gobi); där började nämligen
den absoluta vegetationslösheten. Kisel, sand, sten,
dessemellan spridda lössblock, här och där benen av en stupad kamel
eller häst var allt, som ögat såg. Intet träd, ingen buske, ingen
Universum. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
