Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen - Råhumus - Hedar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år kemiskt sönderdelas, uppstår en fruktbar jord, i vilken skogen
frodas eller, om människan sätter sig i besittning därav, rika
skördar löna hennes arbete. Detta är den mylla, som mellersta
Europa, Rysslands s. k. »svarta jord» och Nordamerikas
åkerbrukande stater ha att tacka för sin rikedom.
Helt annorlunda gestaltar sig samma mineralmark, där
övervägande sval temperatur och stark nederbörd inskränka
bakteriefloran. Där taga snart trådsvamparna överhand,
avfallsämnenas sönderdelning framskrider endast långsamt, och snart
avlagra de sig till fasta sega massor, i vilka daggmaskarna finna
ogynnsamma existensvillkor, varför också de förbli borta. Även
jordens övriga små bearbetare förekomma endast sparsamt,
varför marken förblir rå och obearbetad. Dylik mark av s. k.
»råhumus» gör länder fattiga. I dylik mark kunna nämligen
blott få växter nöja sig med den sparsamma tillgång på
näringsämnen, den erbjuder. Skogar finnas visserligen av bok och gran,
men dessa skogar ha alltid benägenhet att övergå till hed och
myr. Dylik mark består också av sur humus, rik på s. k.
humussyror, föreningar, vilka för växterna äro lika skadliga som
rikedomen på salt och kalk. Alla växter kunna således icke
anpassa sig efter detta slags mark, och härigenom framkallas en
särskild vegetation på dessa ställen. Härpå beror den dystra
och enformiga landskapsbild, som nordiska länder och
bergstrakter mångenstädes erbjuda. Den lilla skillnaden mellan
bakterie- och svampjordmån avgör sålunda mångenstädes de
civiliserade världsdelarnas anlete.
I stora drag bestämmes omväxlingen mellan hedar, skog,
mossar och ängar av vattnet, i enskildheterna av växterna.
Där marken uttorkas av över densamma omedelbart
framstrykande kalla vindar, föreligga sålunda redan betingelserna för
hedens uppkomst. Ett slående exempel på detta förhållande
erbjuder Jylland. Därstädes råder enligt P. E. Müllers
skildring en förbittrad strid mellan ekskogen och hedens växter. I den
för de kalla västliga vindarna genom oförsiktig uthuggning på
olämpliga ställen öppnade skogen äro träden förkrympta,
överväxta av lavar och småskogen endast mycket ofullständigt sluten.
Däremellan frodas hedväxterna, och ju yppigare och kraftigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
