Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
345
En likadan fälla som den, vilken finnes hos Dioncea, bildas
också hos släktet Aldrovandia, av vars arter Aldrovandia
vesiculosa är en vattenväxt,, som förekommer på spridda ställen
i södra och mellersta Europa i grunda diken, pussar och små
dammar, som infattas av vass och rör och där sommartiden mjukt
och klart vatten, vars temperatur uppgår till 30 C., omspolar
växten. Även bladen hos denna växt bilda en tudelad fälla, som
slår ihop över de små vattendjur, som komma i beröring med
bladytans större eller mindre körtlar. Växtens byte bli
sålunda diatoméer, i synnerhet arter av släktet Navicula, vidare
arter av Cyclops, Daphnia och Cypris, larver av vatteninsekter.
Alla dessa fångar dödas och smältas, ehuru icke lika hastigt som
hos Dionoea, enär man funnit djur ännu levande hela sex dagar
efter det att de inneslutits i sitt fängelse. Efter ett par veckor
finnes emellertid icke annat kvar av dem än deras osmältbara
delar, såsom skal, borst, kiselpansar, medan allt lösligt försvunnit
och uppsugits.
Jämte de ovannämnda arterna av djurätande växter
finnas andra, som också fånga små djur, ehuru på ett något enklare
sätt. Den bäst kända representanten för dessa växter, som växa
på sandig mark och klippiga torra berg, är det i Marocko och
Portugal förekommande »sandbladet» (Drosophyllum Lusitanium),
vars jämnbreda, smala, på övre sidan rännformigt fördjupade
blad löpa ut i en spets och med undantag av rännan äro rikt
besatta med såsom daggdroppar i solen glittrande pärlor. Dessa
glänsande droppar avskiljas av skaftade, röda körtlar, som likna
små hattsvampar. Jämte dessa körtlar finnas även oskaftade,
mycket små, färglösa körtlar, som utskilja en sur vätska, så snart
de komma i beröring med en kvävehaltig djurkropp. De
skaftade körtlarnas utsöndring är i högsta grad klibbig och fastnar
genast vid den kropp, som kommer i beröring med dem, men
frigör sig på samma gång, egendomligt nog, från körteln. På in J
sekter, som råka i beröring med bladen, hopklibbas sålunda
genast ben, bakkropp och vingar med den berörda droppen, men
insekten kvarhålles icke av körteln, utan kan krypa vidare.
Under sina rörelser kommer den emellertid i beröring med andra
droppar, som också skilja sig från sina körtlar, och sålunda
översmetas och inhöljes insekten snart av den klibbiga utsönd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
