Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset - Ljusbrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
364
växtens olika delar och yttre företeelse. Vår jord har
endast två ställen, dit aldrig en ljusstråle kan komma, nämligen
underjordiska klyftor och hålor samt havsdjupet. Men såväl i
havet som i hålorna finnas även på de ljuslösaste ställen
bakterier, och i de senare även mögelsvampar, vilka, som man vet,
i våra bostäder bäst trivas just på dem örkaste ställena.
Fullkomligt obegripligt är emellertid, att, såsom prof. Kjellman fann,
ett stort antal havsalger under den tjocka isen under den tre
månader långa polarnatten förhöllo sig fullkomligt likgiltiga för
ljusbristen, och lika oförenligt med våra föreställningar om
ljusets fysiologiska verkan är, att man på djup av 1,000-2,200m.,
där absolut mörker råder, i Atlantiska oceanen funnit talrika
levande exemplar av en liten grön växt. Dessa båda fall
förändra emellertid icke den allmänna erfarenheten, att ljuset hör
till vår lantfloras livsnödvändigheter och att alla gröna växter
med verklig lidelse tränga sig fram i ljuset och göra de
sällsammaste ändringar och krökningar för att kunna bevara »sin
plats i solen». Ljusbrist verkar på skogens och fältets barn
alldeles som på storstadsbarnen: de bli bleka och förkrympta.
Detta vet också varje trädgårdsmästare. Vill denne, att en
planta skall driva bleka och i övrigt förkrympta blad, men tjocka
och köttiga stjälkar, så utestänger han solljuset från plantan och
låter denna växa i mörkret. Detta kallas etiolering och medför,
att intet bladgrönt bildas i plantan. Utan detta växtfärgämne,
det s. k. klorofyllet, som endast bildas under ljusets omedelbara
inverkan i blad och stjälkar, kunna luftens kemiska beståndsdelar
icke indragas i livets kretslopp; syrets och kolsyrans
tillgodogörande skulle vara omöjligt, och de gröna växterna skulle helt
och hållet nödgas ändra levnadssätt. En kemisk, av ljuset
beroende, d. v. s. fotokemisk process är också alstringen av organiska
ämnen - i synnerhet stärkelse - i de klorofyllbärande cellerna.
Skulle denna i växtens liv så djupt ingripande process utebli,
skulle vi med ens se oss bokstavligen berövade vårt dagliga bröd,
och fotokemiskt förklaras också uppkomsten av näst stärkelsen
vårt andra viktiga näringsämne, nämligen växtäggvitan. Då
man vet detta, bör växternas ljushunger icke förvåna. Men
icke blott växtens näring, utan även transpiration, växande
och fortplantning bero av ljuset. Ju starkare detta är, desto mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
