Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organismernas livslängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten, torka, hetta och blåst. Vi ha också sett, med vilken
oövervinnelig styrka livet försvarar sin plats och ofta med
framgång bekämpar de blinda naturmakterna (fig. 225). Tiden, som
gynnar all utveckling, vare sig till gott eller ont, och driver
blommor och mognar frukter, skördar också både blommor och törnen,
men driver också båda ständigt på nytt. »Vad som födes skall
dö», och fast livet ständigt fortlever, åldras och dö individerna
för att sålunda skaffa rum för nya livsformer. Vi ha sett, att för
en del mycket lågt stående väsen, vilka föröka sig genom
celldelning, ett slags åtminstone teoretisk odödlighet förefinnes, och
livets längd sammanhänger sålunda också med individens
fortplantningsförmåga. Till och med i fall, då livet förlänges
långt utöver denna, står likväl denna förlängning alltid i ett
bestämt förhållande till fortplantningen, enär livet förlänges
endast så länge som detta är nödvändigt för artens bevarande.
Medan sålunda hos ett större antal mångcelliga, högre djur,
såsom t. ex. hos vissa insekter, sådana som flugorna, döden
och fortplantningen ännu alltid sammanfalla, har hos sådana
organismer, hos vilka de unga individerna behöva skydd,
inträtt en förlängning av livet, som avser att bevara arten. Denna
livets förlängning är sålunda en anpassningsföreteelse, medan
förklaringen av det beroende av och förhållande till
fortplantningen, som därvid alltid bibehållas, eller, allmännare uttryckt,
förhållandet till artens bevarande måste sökas i den naturliga
dödens väsen och ursprung. Döden blir ju på detta sätt, såsom
ovan framhållits, avslutningen av den individuella
utvecklingen, och fortplantningen är icke blott förökning, utan även
föryngring, sålunda vägen till ny utveckling. Död och
fortplantning äro sålunda, så att säga, den negativa och positiva
sidan av samma problem, som är ett utvecklingens problem.
De olika djurens livslängd är ytterst olika, om man också i
allmänhet kan uppställa såsom regel, att inom en naturlig
avdelning de större arterna leva längre än de mindre, i samma mån
som deras utveckling tager längre tid i anspråk. Elefanten blir
50 -100 gånger äldre än råttan, som blir endast l-2 år gammal.
Hästen lever sällan längre än 30 år, medan medelstora fåglar,
såsom papegojor, korpar och rovfåglar, liksom människan och de
människolika aporna bli 3 - 4 gånger äldre. Större insekter leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
