- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
401

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

401

(Dianthus deltoides) med bjärt röda blommor, som under sommaren
ständigt kringsvärmas av talrika fjärilar, vilka ivrigt suga på dem.
Stennejlikan liksom även liljan (Lilium martagon, fig. 231) är
också typen för fjärilsblommorna och är anpassad efter
fjärilstungans byggnad. Fjärilarnas tunga är nämligen skapad för
att uppsuga den blomsterhonung, av vilken de uteslutande
livnära sig, och har fördenskull också form av ett långt rör.
Vanligen bära de sin tunga inrullad som en urfjäder, men kunna
utsträcka den längre än de
själva äro.
Åkervindsvär-maren (Sphinx Convolvuli)
uppnår med densamma
botten på 8 cm. långa
blommor och i tropikerna finnas
fjärilar med l/± m. långa
sugtungor.

Alla nejlikor bevara i
bottnen av ett trångt och
djupt kärl sin honung och
kunna sålunda icke existera
utan fjärilar. Ett bi räcker
nämligen icke med sin tunga
ned i det trånga röret, och
flugorna äro alltför dumma
för att kunna spisa från
annat än i öppen dag
liggande honungsgömmor.
Som fjärilarna ha så fint
väderkorn, att ett lockbete, men ännu säkrare en infångad hona
lockar hanarna från ett en hel mil avlägset blomsterområde, är
sannolikt den kryddoft, som utströmmar från nejlikan, en
anpassning i befruktningens intresse. Detta framgår redan därav
att blommorna icke heller låta nattfjärilarna gå tomhänta. I
senkvällens skymningsljus bli också deras dofter starkare, och
nattfjärilsblommorna i sin mestadels vita skrud locka då sina
älskare. Exempel härpå visar oss »glim» (Silene nutans). På
dagen se dessa blommor skrynkliga, hopskrumpna, liksom vissna
ut. Vid midnatt stå de däremot som vita älvor, över vilka
Universum. 27

Fig. 231. Lilium martagon, besökt av en
dagsvärmare (Macroglossa).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:13:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free