Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter - Växternas försvarsvapen mot fiender i djurvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
408
Växterna utveckla en nästan oöverskådlig rad av
försvarsvapen till att avhålla ovälkomna gäster, dessa må vara fåglar,
insekter eller snäckor. Till sitt värn använda de sålunda dolkar,
spetsiga pilar och lansar, spjut med hullingar. De avsöndra
gifter, från vidrigt luktande och smakande äcklig saft till de finaste,
sublimerade djävulselixir, som någonsin bryggts i
växtlaborato-rierna. Men även tekniska inrättningar stå växterna till buds i
deras rustkammare, såsom ankaren, lassoer, fulländade
klibb-och hänginrättningar, med vilka varje förbigående djur lömskt
bakifrån göres till spridare av det besvärligaste ogräs. Eller
också lockas djuren med skickligt anbragta frestelser, antingen
ett behagligt skydd eller söt läskande saft och smaklig spis
för att växten på detta sätt skall kunna skaffa sig ett livgarde
vilket i sitt eget intresse skyddar dess liv. För djurens skull
blir växten byggmästare och inrättar behagliga bostäder åt
myror och kvalster. Ännu oftare blir den verktyg åt djuren,
grönsaksleverantör åt listiga myror med fabelaktigt kloka
instinkter. Av insekterna tränges den in på nya banor för sitt
växande och måste ofrivilligt beröva sin egen kropp krafter och
substanser för att på en gång bli amma, fodertråg och boning åt
avkomman av för densamma skadliga djur.
Av alla dessa ting intressera väl mest de, som klart
ådagalägga växtens självständiga åtgärder. Det bästa exemplet härpå
är slideknä (Polygonum amphibium). Denna lilla ört gömmer sig
i sumpväxternas virrvarr och växer just vid den innersta
träskranden, där man har svårt att nå den. Denna växt efterhärmar
amfibiernas levnadssätt. Allteftersom den råkar i djupt
vatten, flyter den; kommer den på den torra, blir den en meterhög,
kraftig landväxt. Än mer: allteftersom den nödgas föra ett
fiskliv eller kan leva ett luftliv, anlägger den en annan dräkt. I
vattnet är den naken, på land däremot klär den sig i en luddig
päls, visserligen icke för att ha det varmare, utan för att skydda
sina blommor. Dessa äro alls icke intagande, ehuru begärliga
nog för en skalbagge. Står växten med fötterna i vattnet, är
den skyddad för slika påhälsningar, och detta veta
trädgårdsmästare väl, då de i drivhusen ställa ömtåliga och dyrbara
krukväxter i vattenbäcken för att skydda dem för snäckor och
gråsuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
