Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
411
äga rum hos växterna som hos djuren och även vidtagit sina
åtgärder däremot. Blommorna befruktas fördenskull också
genom en korsning, som hos de vindblomstriga besörjes av vinden,
och hos andra blommor av insekterna» Hos många blommor
råder ett annat förhållande, som fått namn av heterostyli.
Undersöker man på våren oxläpp (Primula), lungört (Pulmonaria)
eller sommartiden förgät-mig-ej (Myosotis) eller lin (Linum), ser
nian dessa blommor ena gången förlänga pistillen till en omåttlig
längd (lång pistillform) och då sätta
ståndarna långt ned under den punkt, där
befruktningen kan ske. En annan gång
anbringa de ståndarknapparna på den fläck,
där i förra fallet pistillens märke befann
sig, och låta detta gömma sig långt ned i
blomkalkens pip (kort pistillform). Då en
humla sätter sig på en sådan blomma,
sticker hon sin sugsnabel djupt ned, ty
honungen har sin plats allra nederst. I en
blomma med lång pistill berör hon sålunda
märket med sitt huvud och med sin snabel
de djupt sittande ståndarknapparna. Vid
nästa besök, som för humlan till en blomma
med kort pistill, träffar hon med sin av
frö-mjöl täckta snabel märket, men får i stället
sitt huvud inpudrat av frömjöl. Nästa
besök, som åter avlägges hos en blomma med
lång pistill, förmedlar befruktningen av det högt sittande märket.
Korsningen är på detta enkla sätt betryggad, men exempel
förekomma också på, att en växt vid den rätta tiden självständigt
bringar hela fortplantningsapparaten i en annan ställning. Så
gör en gulaktigt eller purpurrött färgad, läppblomstrig blomma,
som växer i skogsbrynet eller på kalkberg och fått namn av
löksuga (Teucrium). Denna växt uppställer först sina fyra
ståndarknappar på sådant sätt, att de noga hänga ned över den väg,
som leder till honungsgömman, medan pistillen står avsides.
Så snart ståndarknapparna äro tömda, böja de sig tillbaka, och
i stället höjer sig pistillen nedåt. Då det sina blommor trogna
biet återkommer för att på nytt tömma den sedan dess förra be-
Fig. 235. Vandrande pinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
