Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418
djurens färg noga överensstämmer med färgerna hos deras
vanliga omgivning, varigenom de bli svåra att upptäcka (skyddsfärg),
till en fullständigt skyddande förklädnad finnas övergångar i
mängd. Lejonet t. ex. bär ökensandens gulaktiga färg,
kungstigerns svartstrimmiga hud gör det svårt att upptäcka honom
i djungelns höga vassliknande gräs, lövgrodorna och de tropiska
skogarnas trädormar äro vanligen gröna. Orrkycklingarnas
färg liknar mossans i skogen. Lärkans ägg äro gråa som
åkerlerans. En hos oss vanlig fjäril, Satyrus semele, som uppehåller
sig på kala steniga ställen, visar, då den flyger, vingarnas
översida, som till största delen är gulbrun, men då den slår sig ned och
fäller ihop vingarna, ser man endast bakvingarnas svart- och
gråspräckliga undersida, vilken har en sådan likhet med vissa på
stenen växande lavar, att det är mycket svårt att urskilja den
på stenen sittande fjärilen.
Men icke blott genom sin färg, utan även genom sin form och
ställning erinra många djur om andra föremål. Sålunda liknar
t. ex. det »vandrande bladet» (Phyllium siccifolium) nästan
fullständigt ett blad och är grönt och platt som detta (fig. 234).
Högst egendomlig är den s. k. »vandrande pinnen» (Bacillus
gallicus), som då den sitter mellan växtstjälkar endast med största
svårighet kan skiljas från dessa (fig. 235). Mycket sällsam är också
den likhet en fjäril från de malajiska öarna, Kallima paraleeta,
(fig. 236, 237) visar med bladen hos en buske, då den ined
hopslagna vingar sitter på busken. Sammaledes driver den
sydamerikanska gräshoppan, Pterochroza ocellata (fig. 238), likheten
med blad till ytterlighet. Hos dessa arter återgiver nämligen
vingarnas undersida på det mest förvillande sätt icke blott
färgen hos gulnande blad med deras hela nätverk av ådror och
nerver, utan till och med de små gångar, som larver göra, då de
gnaga bladen, ja, såsom hos Pterochroza, till och med
daggdroppar, som ligga på bladen. I huru hög grad den s. k.
flik-eller trasfisken från Söderhavet liknar havsalger har redan
framhållits, likaså vissa krabbors vana att maskera sig med alger,
som de fästa på sin rygg och som sedan växa (fig. 93, sid. 182).
Många insekter och även andra djur, som själva varken smaka
eller lukta illa, äga mot insektätande djur ett skydd däri, att de
genom sitt utseende så fullständigt härma illasmakande djur, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
