Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symbios - Galler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 249. Myra bärande en larv i käkarna.
434
flyttade den ena foten efter den andra bakåt, och därvid såg rnan
tydligt, att rämnans kanter småningom närmades intill varandra.
Nu tillkommo andra myror och började sorgfälligt avlägsna
resten av den gamla vävnaden längs rämnans kanter. De beto
med överkäken i vävnaden och sleto ända till dess att bit för bit
lossnade. Dessa lösgjorda bitar buros till en öppen del av boet,
där de läto vinden blåsa bort dem, i det de
öppnade käkarna. Slutligen tillkommo flera
andra arbetare, som mellan käkarna buro var
sin larv, med vilken de kommo rakt fram till
det hotade stället vid
rämnan. Där
klättrade de omkring
bakom raden av de andra
myrorna, som
fast-höllo bladkanterna.
Mellan sina käkar
fasthöllo de larverna,
så att deras kroppar tydligt hoptrycktes på mitten (fig. 249).
Medan de andra myrorna befunno sig på boets utsida, förrättade
de sist tillkomna sitt arbete i boets inre. Man kunde tydligt
se, att de buro larverna med den spetsiga framändan riktad
framåt och uppåt och ständigt förde dem från ena sidan till
den andra. Därvid dröjde de något litet vid ena kanten av
rämnan, som om de, genom att trycka larvens huvud däremot,
klibbade fast den av larven utspunna tråden, förde därefter
huvudet tvärs över rämnan och upprepade på den andra sidan
samma förfarande. Småningom kunde man se hur rämnan
härunder fylldes av en fin sidenartad vävnad.»
Galler. - Myrornas symbios med växterna slår emellertid
redan om till ett visst missbruk, till en ensidighet, som lämnar
växten endast det nakna livet, men ger åt djuret herraväldet
över den andra kontrahenten. Detta förhållande når sin spets
under omständigheter, som låta ett väsen göra ett annat
tjänst-bart åt sig på ett sätt, som aldrig lyckats människorna
genomföra över vare sig djur eller växter. Detta förhållande möter
oss likväl överallt dagligen i vår omgivning, ehuru vi sällan ägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
