Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
488
allt hastigare nedåt. Allt, som finnes i dess väg, invecklas i den
fallande massan och föres ned i dalen. Men nere i denna har
våren redan för länge sedan inträtt, och färsk grönska pryder
äng och skog; i det varma solskenet smälter därpå den
nedstörtade lavinen hastigt, genomdränker och befruktar marken.
»En nedstörtande lavin, den må tillhöra vilket slag som helst,
företer nästan alltid bilden av ett helt och hållet till vitt skum
upplöst vattenfall. Vanligen hör man dess fall, innan man ser
det. Plötsligt förskräckt av dess dunder, riktar främlingen
blicken mot höjden och söker på himlen de åskmoln, som framkalla
de väldiga skrällarna. Men där ovan i den djupblå etern råda
ljus och stillhet, intet moln simmar i rymden. Dånet rullar
redan genom dalarna och väcker det slumrande ekot samt
kommer allt närmare, då plötsligt blicken mitt emot på bergets
silvermantel upptäcker en glidande, vågformig rörelse nedåt på
firnsluttningarna, som nyss förut lågo i stel dödsvila. Skenbart
långsamt i stolt, avmätt takt svävar snökaskaden likt irreda
atlasband över klippväggarna, stockar sig mot framskjutande
klippavsatser, spränges sönder till molnliknande runda bågar
av skum och fladdrande molnvimplar och sjunker nedåt, från
avsats till avsats upprepande samma skådespel till dess att den
slutligen finner vila på flackt utspringande alpängar eller i det
djupare bäckenet.»
Människor och djur, som begravas under en slaglavin, äro
merendels utan räddning förlorade; lavinen bryter halsen av dem
eller knäcker deras ryggrad eller lägger sig så lufttätt intill
deras kropp, att döden ovillkorligen följer genom kvävning.
Lavinens fasta, täta och tunga material kilar nämligen fast sig med
järnets seghet, där det fallit, och människor, som till halsen sitta
fast i detsamma, förmå icke arbeta sig ut ur det utan hjälp.
De i lavinerna nedstörtande snömassorna avlagras i form av
koner, varför de också fått namn av lavinkäglor, vilkas innehåll
ofta är häpnadsväckande stort. Mindre käglor nå ett
kubikinnehåll av 10-20,000 kub.-m., men större käglor, som rymma
nära 100,000 kub.-m., äro icke sällsynta. Käglan efter en lavin,
som den 31 maj 1879 störtade nedför Poncione di Vesperos
klippväggar och strök tätt förbi byn Fontana, föll i Ticino,
förstörde kapellet, två hus och två stall samt krossade sex män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
