Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden - Isens utbredning och tjocklek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
505
beväxta med al, vide och kornell (Cornus). Stora sjöar beboddes
av karp, gädda och gös, och diatoméer bildade lager av kiselgur
på Liineburgerheden. Då granen blommade, drev vinden hela
moln av frömjöl till sjöarna, på vilkas botten detta avsatte sig
i tunna lager. Men över hela detta område framsköts nu från
norr Skandinaviens, från söder Alpernas snö- och istäcke,
och ingen vår avbröt mera den eviga natten. Knopparna kunde
icke mera utveckla sig, skogen tynade bort, och med den förs vann
djurvärlden. För isen, som närmade sig, uppstod en mosstundra
utan träd och buskar, översköljd av smältvattnets gyttjiga
floder. Det kalla vattnet fyllde sjöar och floder och dödade de i
dem levande skaldjuren och fiskarna, vilka först senare åter
invandrade österifrån.
Den från den norska isdelaren åt väster och norr avflytande
isen uppnådde snart kustområdet, trängde sig igenom de branta
dalarna och avrundade därvid stränderna till de nutida fjordarna.
Därpå kom isen ut i det djupa vattnet, och nu lösgjorde sig en
lång rad av jättestora isberg, det ena efter det andra, för att
belastade med flyttblock flyta långt ut i Atlanten. Av karaktären
hos Azorernas flora förmodade redan Ch. Darwin, att isberg
måste ha strandat därstädes, och att man mellan de
vulkaniska öarnas lavalager måste finna flyttblock. Vid senare
undersökningar fann man också stora, till en del polerade block
av sandsten, kvarts och glimmerskiffer ända upp till 15 meters
höjd över havet. Den is, som flödade över det landfasta
Östersjöområdet och kom till norra Tyskland, träffade på sin väg
stora grusmassor, som den upptog i sin bottenmorän.
Ingenstädes fann den en större vattenyta, och som klimatet icke
allenast lämnade oerhörda massor snö, utan därjämte isen och snön
endast obetydligt upptöade, så sträckte sig det med sand och
stenar belastade istäcket allt längre åt söder. Höga bergstoppar
kringflötos, lägre klippor avhyvlades, och i norra Harz nådde
flyttblocken sin gräns först vid en höjd av 450 m., varav man
kan sluta, att istäcket härstädes ännu hade en tjocklek av minst
300 m. Walther framhåller, att den nordiska inlandsisen, som
närdes av snöfallet i Norge, liksom de vanliga glaciärerna,
avsmälte 1,500 km. sydligare i Tyskland, och att därigenom en
ständig omväxling orsakades i israndens utsträckning, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
