Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden - Beräkning av den tid isen behövt till sin smältning efter den sista istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hopade ismassornas oerhörda tyngd, under vilken den bågnat,
kunde enligt prof. frih. De Geers åsikt den svenska kusten höja sig
med 1 1/2 m. under ett århundrade. Den arktiska floran
undanträngdes i Sverige av björk, poppel, vide, alm och ask och till
slut av bok, medan söder ifrån granen invandrade och började
en framgångsrik kamp mot de andra skogsträden. I norra
Tyskland efterföljdes polcirkelns växter, som tjänade renen till föda,
av asp och björk, därpå av tall, ek och gran, och bland dessa
träd trivdes hjort och rådjur, älg och uroxe.
Man har gjort många försök att efter årtusenden beräkna
istidens långvarighet, såsom den sista period, som föregått den
innevarande tiden. De därvid erhållna talen äro till sin storlek
så olika och byggda på så osäkra förutsättningar, att den ena
beräkningen giver 100,000, den andra 200,000 år. Föga
noggrannare äro de beräkningar, som avse istäckets upphörande och
grunda sig på den hastighet, med vilken i Nordamerika och vid
Alpernas fot postglaciala floder utgnagt djupa klyftor. Av
denna hastighet framgå mellan 8- och 25,000 år. Det har
emellertid lyckats prof. friherre De Geer att åstadkomma en noggrann
beräkning av den tid, isen efter den sista nedisningen behövt att
smälta och återgå till sina förra gränser, samt sålunda fastställa
den första väsentligen säkra tidslängden i geologien.
Som vi sett, medför glaciärbäcken, då den framstörtar ur
glaciärporten, en stor mängd fasta ämnen, från de finaste
gyttjepartiklar till sand, grus och sten, som den utsköljer från glaciärens
bottenmorän. Allt detta material sorteras därefter av sin tyngd,
så att de finaste partiklarna, vilka längst kunna hållas svävande
i vattnet, avsättas långt bort, där glaciärbäcken börjat förlora
sin första våldsamhet och flyter allt lugnare, och det grövre,
rensköljda materialet sjunker förr till bottnen alltefter sin större eller
mindre tyngd. Då därpå isens avsmältning tog sin början,
flyttades isranden alltmera tillbaka och med detsamma ryckte även
glaciärbäcken eller, såsom man för inlandsisen bättre kan kalla
den, isälven längre tillbaka. Till följd härav avlastade den
också det material den medförde allt längre och längre bakom
det, som förut och ursprungligen avlagrats, och sålunda uppstodo
de miltals sammanhängande, tiotals meter mäktiga remsor av
grus och sand, som bilda våra bekanta rullstensåsar. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
