Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans uppträdande - Utdöda djur samtida med de äldsta människofynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
519
ligen ännu mycket om eoliterna, men på de fullständigare kända
fyndorterna träffas likväl överallt spår av på en härd uppgjord
eld. Sålunda är den vita sanden vid Taubach överallt späckad
med små träkol, och stenar och elefantben, som ställts runt
omkring elden, visa spår av hettans inverkan.
Den sand, som vid Taubach innehåller de fossila benen, är
lagrad över en kalksinter, vilken sannolikt torde ha avsatt sig
ur varma källor. Detta skulle då,
enligt prof. Walthers mening,
kunna förklara, att just här infunnit
sig ett så stort antal större och
mindre djur, vilka tjänat
människan till föda. »Sannolikt», säger
prof. Walther, »samlade sig de av
is och köld hotade djuren vid de
varma källorna, vilka aldrig
till-fröso och vid lims
dalsluttningar bildade en
liten s j ö. SävochCAara
växte i vattnet, som
beboddes av talrika
snäckor. På stranden
stående barrträd
användes av bävern till
dess byggnader. Över
100 exemplar av
Rhi-noceros Mercki och mer
än 40 av Elephas
an-tiquus ha anträffats
härstädes. Jämte unga elefantkalvar och små djur, som i
synnerhet ofta synas ha utgjort byte, förekomma några jätteskelett
av 4 meters höjd och med betar av mer än 3 meters längd. Då
man av de stora djuren, vilkas ben ligga spridda kring
vattningsplatserna vid Taubach, finner jämförelsevis få revben, kan
man väl förmoda, att Neandertalmänniskan rostade köttiga
revbensstycken vid elden för att kunna taga dem med sig på sina
vandringar. En jättestor björn jagades väl också därför att dess
med stora hörntänder försedda underkäk utgjorde en utmärkt
Fig. 276. Fossil jättehjort (Cervus hibernicus). Skelett
i zoologiska riksmuseets samlingar. (Efter G. Retzius).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
