Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt solsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
529
mosfäriska .syrets verksamhet; än tyst och långsamt alstrande
kemiska attraktionskrafter och på mångfaldigt sätt
bestämmande det organiska livet i cellväggarnas endosmos och i
muskel-och nervfibrernas vävnad; än framkallande ljusprocesser -
färgrikt flammande polarsken, åskväder, orkaner och skydrag -
i luftkretsen ...»
Men ljus vågorna verka icke blott sönderdelande och åter
förenande på kroppsvärlden, de framkalla icke blott ur jorden
växternas späda grodder, alstra klorofyllet i bladen och färga
doftande blommor, de upprepa icke blott tusen- och åter
tusen-falt reflekterade bilder av solen, i vågornas behagliga lek
liksom i ängens vajande grässtrån; himmelsljuset i sin styrkas och
långvarighets olika gradationer står också i hemlighetsfullt
samband med människans inre, med hennes andliga livlighet,
med sinnets dystra eller glada stämning: »Solen fördriver himlens
dysterhet och skingrar molnen i människosinnet, Cceli tristitiam
discutit sol et humani nubila animi serenat», sade redan den äldre
Plinius.
I förhållande till den oräkneliga stjärnehärens omätliga
rymder är den värld, i vilken solen härskar såsom drottning,
obetydlig, men i denna har hon dock kring sig församlat en hovstat, som
är nog så storartad. Första rummet intages i denna hovstat av
planeterna och de i ett bälte mellan Mars och Jupiter kretsande
Planetoiderna, vilkas antal oupphörligt vuxit alltsedan år 1781,
då man endast kände de sex stora planeterna med 10 månar.
Till planeterna sluta sig därnäst rymdens »kringirrande riddare»
kometerna och de meteorsvärmar, till vilka de ge upphov, men
som ursprungligen icke tillhöra dem, utan först senare indragits
i beroende av dem. Så olika planeterna äro till storlek och
antalet månar, så kretsa de allesammans i nästan samma plan och
samma riktning från väster till öster kring solen eller, riktigare
uttryckt, kring systemets tyngdpunkt, kring vilken solen själv
vrider sig. Därvid vrida sig alla i samma riktning kring sin
axel, i vilken riktning även centralkroppen solen själv rör sig. I
samma riktning röra sig också alla drabanterna - på några få
undantag när - kring sin huvudkropp. På samma sätt
förhåller sig läget hos planet- och deras drabantbanors plan
ävensom ekvatorialplanen, vilka i allmänhet blott föga luta mot
var-Universum. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
