Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeterna - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
552
utan ända till tre ytterligare planeter på avstånd, som skulle
uppgå ända till 72 jordbansradier, men möjligheten att kunna
iakttaga ens den Neptunus närmaste av dessa synes i alla
händelser tillsvidare utesluten.
Jorden. - Ännu återstår emellertid i vårt solsystem en
planet, som för oss i betydelse överträffar alla andra, alldenstund
vi själva på densamma leva och ha vår varelse. Denna planet
är vår jord, Tellus, som räknat från solen är den tredje i
ordningen och har sin bana mellan Venus och Mars. Jorden är den
största i de fyra solen närmaste planeternas grupp på ett
medelavstånd från solen av 149V2 millioner km. Detta avstånd är
emellertid i början av januari varje år 2*/2 millioner km. mindre
och i början av juli lika mycket större än det angivna
medeltalet. Det verkliga avståndet växlar sålunda mellan 147 och
152 millioner km., tal, som äro osäkra med högst 170,000 km.
Under äldsta tider föreställde man sig jorden såsom en platt
skiva, som täcktes av himlavalvet. Mera upplysta folk gjorde
emellertid tidigt den erfarenheten, att detta icke gärna kunde
vara fallet, utan att jorden fastmer hade form av ett klot. Denna
lära utvecklades i den antika världen av Py tagoras’ skola omkring
år 500 f. Kr. och omfattades bland andra även av Aristoteles,
som lämnade tre bevis för jordens klot form. Under
medeltiden gick denna lära liksom så mycket annat av forntidens
kunskaper förlorad, och först sedan Aristoteles’ skrifter genom
araberna blivit mera bekanta bland de kristna folken, upptogs
läran om jordens klotform på nytt av mera begåvade andar och
föranledde slutligen Columbus till att företaga sin färd västerut
för att på denna väg komma, såsom han trodde, till Indien.
Dit kom han visserligen icke, men upptäckte i stället Amerika,
och först sedan den i kejsar Karl V:s tjänst stående portugisen
Fernao de Magelhaens i oktober 1520 färdats genom det efter
honom uppkallade sundet och hans följeslagare efter seglingen
över Stilla havet anlänt till spanska kolonier i Östasien och
därefter återkommit till den hamn, från vilken de avseglat,
hade ett praktiskt bevis lämnats på jordens klotform vilket
intet kyrkligt maktspråk mera förmådde rubba.
Antagandet, att jorden är ett klot, förmådde den forskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
