Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
havets ebb och flod i samma förhållande som 2:3 verkligen
också förefinnes. Man har också lyckats att med tillhjälp av en
s. k. horisontalpendel iakttaga storleken hos den fasta jordens
tidvattnet motsvarande förändring och funnit, att jorden ger
efter för månens omformande kraft på ett sätt, som fullt ut
motsvarar den ovan anförda åsikten om storleken hos jordens
stelhet. Slutligen har Wiechert på grund av geodetiska
undersökningar kommit till den slutsatsen, att jorden består av en
metallkärna av 8,2 täthet och en stenskorpa av ungefär 1,500 km.
mäktighet och 3,2 täthet. Detta antagande har bekräftats av
jordbävningsforskningens senaste resultat. Även de vid
jordbävningarna gjorda iakttagelserna antyda sålunda, att jordens
inre förhåller sig som en fast kropp.
Om man sålunda icke kan vidhålla åsikten om ett flytande
jordinre, så kan dock icke betvivlas, att det inre av vår planet är
till ytterlighet hett, ja tillräckligt hett till att smälta klipporna på
dess yta. Man kan emellertid antaga, att de yttre delarnas
oerhörda tryck hindrar de inres smältning. Lord Kelvin
bestrider icke heller, att i jordens inre måste finnas stora massor smält
materia, från vilken vulkanerna hämta sin näring, men påstår,
att dessa massor i jämförelse med hela jordens massa i alla fall
endast äro små. För övrigt kunna vi alldeles icke göra oss en
föreställning om verkan av det tryck, som i jordens medelpunkt
utgör mer än 2 millioner kilogram på varje kvadratcentimeter vid
en förmodad hetta av omkring 100,000° C. Det tryck, vi på
jordytan kunna åstadkomma endast på delar av försvinnande
litenhet i jämförelse med massorna i jordens inre, uppgår däremot
endast till några tusental kilogram på kvadratcentimetern. Det
är icke heller osannolikt, att på ett visst, i alla händelser ansenligt
djup finnes ett glödflytande lager, ett magma. Denna vätska
måste vi emellertid tänka oss såsom i hög grad trögflytande och
klibbig, t. ex. såsom tjock sirap, så att den vid jordbävningar
dallrar såsom en fast kropp. Inträder plötsligt från de övre
lagren en tryckminskning, så blir magmat flytande och tränger
under häftiga explosioner upp till jordytan i vulkanutbrotten.
Vid alla hypoteser över jordens inre får man till slut icke förgäta,
att även i gynnsammaste fall en försvinnande liten del,
omkring 1/3000, från jordytan till medelpunkten räknat, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
