Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fixstjärnor, nebulosor, världarnas uppkomst - Vintergatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
586
den mer än 174 gånger ljussvagare följeslagaren huvudstjärna. Medan
den ljusstarka stjärnan har endast 1/3 av hela systemets massa,
utgör den senares massa 2/3 av alltsammans. Den mycket större,
ljussvagare stjärnan med sitt rödaktiga ljus måste sålunda befinna
sig i ett långt mera framskridet avkylningstillstånd än den
mindre, men klart strålande gula följeslagaren. Båda stjärnorna
äga 11 1/2 gånger så stor massa som vår sol och den ljusare
väger sålunda 3 1/2, den mörka däremot 7 gånger mera än hos oss
dagens stjärna. Därvid kretsar den ljusare kring den mörkare
på ett avstånd av endast omkring 3,000 millioner km., vilket utgör
omkring 21 gånger jordens avstånd från solen.
Dubbelstjärnornas hittills beräknade kortaste omloppstid utgör
enligt de nyaste bestämningar, som utförts av Aitkens, 5,7
år, den längsta däremot 81 år. Denna omloppstid finnes hos
Alfa i Centauren, vars bistjärna befinner sig på ett avstånd från
huvudstjärnan, vilket är 25 gånger så långt som solens avstånd
från jorden. Hela massan måste vara 2,2 gånger större än solens
och rör sig i en mycket långsträckt bana kring den gemensamma
tyngdpunkten.
De flesta för oss synliga stjärnor befinna sig till största delen
på många hundra, ja tusen och flera ljusårs avstånd från oss.
I ett linsformigt rum, i vilket solen och de oss närmare stjärnorna
stå nära medelpunkten, synas de vara fördelade på sådant sätt,
att stjärnhoparna tätna alltmera utåt (fig. 298). Från vår centrala
ställning se vi kanten av denna spiralformiga anhopning
av stjärnor sträcka sig kring himlen såsom vintergata. Inom
detta vintergatsystem, som tyckes bilda en oerhört stor mångarmad
spiral, vars diameter uppskattas till omkring 7,000 ljusår,
äro stjärnorna mestadels grupperade kring enskilda rörelsecentra.
Det är sålunda högst sannolikt, att alla oss närmare,
med blotta ögat synliga stjärnor gemensamt vrida sig kring ett
bestämt centrum. Mänga stjärnor tyckas ila mot oss och lika
många från oss med mycket olika hastighet. Sålunda avlägsnar
sig Aldebaran med en hastighet av 48 km., Regulus med 33, Capella
med 25, Rigel med 24, Beteigeuse med 14 och det väldiga
Oriontöcknet med 18 km. i sekunden. Däremot närmar sig Algenib
i Perseus med blott 25 km., den ljusaste stjärnan i Cassiopeia,
Sirius och Vega med 15 km.? Spica med 16, Altair med 36,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
