Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fixstjärnor, nebulosor, världarnas uppkomst - Nebulosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
594
som bringar oss underrättelsen om densamma, har i stället trots
sin ofantliga hastighet måhända varit många hundra år på väg,
innan det kom till oss och skall sannolikt behöva kanhända ytterligare
tusen år och mera, innan det fört kunskapen om en dylik
händelse till andra möjligen bebodda världar i universums avlägsnaste
djup.
Då den 17 augusti 1885 en ny stjärna iakttogs i Andromedatöcknet,
kunde man sålunda med spektroskopets tillhjälp tydligt
fastställa eruptioner av glödande väte. Den nya stjärnan
uppnådde endast sjätte storleken och hade redan efter ett halvt
år fullständigt försvunnit till och med för de ljusstarkaste teleskop.
Ändå lärorikare var den nya stjärna, som d. 23 jan.
1892 upptäcktes i Kuskens stjärnbild av en präst i Edinburgh vid
namn Anderson.. Man fann sålunda, att denna stjärna, som vid
sin upptäckt iakttogs såsom en stjärna av femte storleken,
redan överskridit maximum för sin ljusstyrka. Den amerikanske
astronomen Pickering fann nämligen, då han mönstrade
sina stjärnfotogram, att stjärnan redan fotograferats 13 gånger i
Amerika, innan den upptäcktes. Av fotogrammen framgick
emellertid, att den nya stjärnan i början av december 1891 varit
av sjunde storleken och den 6 december uppnått sjätte storleken.
Den 20 december hade den uppnått sin största ljusstyrka, motsvarande
en storlek av 4,4, och hade sålunda i själva verket under
fyra till fem veckor varit synlig för blotta ögat, utan att upptäckas.
Dess avtagande ljusstyrka iakttogs därpå noga, till dess att stjärnan
redan i slutet av april 1892 fullständigt försvunnit för även
de starkaste teleskop. Medan diskussionen om beskaffenheten av
denna sällsamma kosmiska företeelse ännu pågick som livligast,
visade sig den försvunna nya stjärnan helt oförmodat, men denna
gång såsom ett regelbundet planetariskt töcken, en nebulösa.
Nebulosor. - Den spektroskopiska undersökningen avnebulosan
ådagalade med full säkerhet, att densamma bestod av glödande
gaser, vilka med en abnorm hastighet av minst 900 km. i
sekunden ilade genom rymden. Detta är mer än man någonsin
iakttagit hos en himmelskropp; endast hos några få kometer,
som i sitt perihelium nästan snudda vid solens yta, är under
några timmar hastigheten närmelsevis lika stor, då de gå förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
