Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Landsvägarna i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
broar, som lågo vid kyrkovägar, skulle vara tre alnar breda, men om
det gällde en byvägsbro, så skulle den hålla fem alnars bredd. Var
det fråga om bygge eller underhåll av ändå större broar fingo flera
härad slå sig tillsamman om arbetet.
Det fanns verkligen ganska respektabla brobyggen under
medeltiden i Sverige, och här skola nämnas sådana som östens,
Thilesunds-och Öresunds, vilka lågo i Uppland, Ljusn, Indals, Njurunds och
Ångermanna, som hörde till Norrland, samt Härvards Sägo, Aros
och Uppagha, vilka tillhörde Västmanland.
Under hela medeltiden brukade man vagnar i Sverige, men
vagnen var inte någon så värst alldaglig företeelse på vägarna. Av vad
slag dessa vagnar voro får man veta i Gottlandslagen, som omtalar
kärra, korgvagn och brudvagn. Men naturligtvis åkte inte förnämt
folk i kärra. De satte sig upp — särskilt då det gällde kvinnliga
resenärer — och åkte i karm, en fyrhjulig vagn, som var täckt,
vanligen med något slags väv.
Det låter kanske otroligt, men det är sannt, att t. ex. Stockholm
hade åkare under fjortonhundratalet. Man vet det genom handlingar,,
vilka visa, att de lågo i delo med stadens bärare. Man kivades
således om intrång på annans arbetsområde redan då. Dragdjuren på
landsvägen voro oxen och kon, men även hästar användes för
jordbruksarbetet. Vintertid tog man sig över tillfrusna vatten med
båt-formade slädar, vilka sannolikt givits denna form för att de skulle
kunna reda sig även om isen brast under slädbåten. Och för
vinterbruk hade man under medeltiden även skidor och isläggar, de
senare-ungefär motsvarande nutida skridskor.
Samfärdsmedeln sommartid under medeltiden voro naturligtvis,
i stor utsträckning båtar. Sverige är ju ett land med långa kuster
och många sjöar och vattendrag, och det var också stadgat, att i
sjölederna skulle kungsådra hållas öppen till en bredd av tio alnar.
Vid övergångar av vattendrag, där det inte byggts broar, använde
man färjor.
Sina hamnbyggen uppförde man genom att bygga bryggor över
timmerverk, i vilka man fyllde sten, så kallade stenkistor. I
Hamnarna förtöjde man fartygen eller drog dem upp på land, torrsatte
dem. Och det fanns redan en spirande brodd till hamnstadga, ty
bärarna eller väktarna i städerna hade i uppdrag se till att inte
orenlighet slogs ut i hamnarna, vilka det oaktat uppgrundades så
småningom och då blevo uppmuddrade med primitiva anordningar.
Och där inte vattenådran tillät att fartyg fördes fram vidgade
man loppet eller grävde kanal. Det var Engelbrekt som började grä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
