Uppfinningarna / 1. Samfärdsmedeln / 13 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Förfädernas vägbanande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Romerska milstolpar.

Och det var ändå dyra vägar
romarna byggde. De väjde inte
för hinder utan lade vägarna raka.
Genom det att romarnas vägar
voro härvägar byggdes de alltid
högt. Man ville ju hålla sig uppe
i landskapet, så att man hade
eventuella angripare nedanför sig,
varigenom man lättare kunde
försvara sig mot dem. Likväl äro de
så väl lagda, att många av dem
ännu i dag äro i bruk. Vid
väg-färder i England till exempel kan
man få höra, att den magnifika
väg automobilen susar fram på
ursprungligen byggts av romarna.
Deras vägnät lär ha haft en sammanlagd längd av ungefär 80,000 km.
Ända upp i Skottland trängde de med sina vägar, som åt öster
sträckte sig till Tigris.

Men redan före romarnas stora vägbyggen fanns det banade
vägar i flera länder. För de gamla egyptierna var Nilen en präktig
"landsväg", och i, Grekland tog man sig i stor utsträckning fram på
vattendrag. Vägarna i Egypten grenade ut sig från Nilen, och i
Grekland behövde man och byggde också vägar för de religiösa
ceremonierna, tempelvägar, och de grekiska vägarna ledde i allmänhet
från kusten och in i skogarna, de färdleder, där man inte kunde
använda sig av vattendrag.

Romarnas byggnadsteknink var mycket utbildad. Ofta hade man
vägen två- eller tredelad för trafikbekvämlighetens skull. Det var
egentligen ett slags betongvägar romarna byggde, ty de lade stenarna
i murbruk, så att detta bildade en fast och i möjligaste mån jämn
yta. Det kunde också hända, att man lade själva vägbanan med släta
stenar, en fullständig trottoargata, skulle man kunna säga.

För vart tusende dubbelsteg satte romarna — åtminstone vid
huvudvägarna — "milstolpar" eller nummerstenar, vilka visade hur
många millarium man befann sig från Rom. Dessa
avmärkningsste-nar gåvos ofta en konstnärlig utsmyckning. På lämpliga mellanrum
förlades härbärgen, gästgivaregårdar skulle man med en nyare
benämning kunna kalla dem, så att de resande och statens postkurirer
kunde finna förplägnad och vila.

Den romerska vägen övervälvdes på många ställen av triumfbågar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>