Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Förfädernas vägbanande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
re omsorg ägnades vissa mera trafikerade huvudvägar, där man
utförde en hel stensättning i slitytan. Våra kubiska — ofta
maskinhuggna — gatstenar var det ju inte likt, men flata stenytor utlades
och sammanfogades med största noggrannhet.
Man har även funnit pålvägar från romartiden.
Och om romarna på sin vägbyggnadslinje funno mossar eller
andra sumpiga trakter, så avvek man inte från sin väglinje för det.
Man tillämpade då ofta ett vägbyggnadssystem med timmer och
plankor.
När romarriket sjönk i spillror blevo de av romarna lagda
vägarna till stor del utan betydelse enligt deras ursprungliga uppgift.
Och så var det inte heller en centralledning, som höll samman det hela
och skötte vägarnas underhåll. Under medeltiden ägde en
kyrkofurste eller ett kloster något stycke av en väg, oftast låg man i strider och
ville inte ödsla arbetskraft på att underhålla vägar.
 |
| Fig. 5. En kinesisk karavanväg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
