Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Bana och bangårdar - Banbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
och 2,000 kubikmeter på en arbetsdag, vilket motsvarar flera hundra
mans arbetsprestation. Vid bergsprängning underlättas arbetet
avsevärt genom användning av borrmaskiner i stället för borrning för
hand. Sådana borrmaskiner drivas i regel med tryckluft, som ledes
till bergschakten genom rör och slangar från flyttbara
kompressionsmaskiner. Särskilt vid tunnelsprängningar är maskinborrning nästan
oumbärlig. Andra mycket vanliga maskinella hjälpmedel vid
bergsprängningsarbeten äro hand- eller motordrivna kranar. Genom
användning av elektriska tändapparater, som möjliggöra tändning av
flera skott på en gång, kan sprängämnets effekt avsevärt ökas.
Elektrisk tändning har dessutom den fördelen, att den kan verkställas på
godtyckligt avstånd från bergschaktet, varigenom med sprängningen
förenad risk för olycksfall minskas. Slutligen förekomma vid
sprängning av långa tunnlar maskinella anordningar för luftväxling och
vattenlänsning m. m.
De lösgjorda skärningsmassorna lastas på fordon och
transporteras till avstjälpningsplatser, i regel närbelägna bankfyllningssträckor.
Då avstånden äro korta sker transporten på skottkärror med ett hjul,
som skjutas för hand på utlagda plankbanor. Vid ett
schaktningsar-betes början, då utrymmet på arbetsplatsen ofta är trångt, äro
skottkärror nästan det enda användbara transportmedlet. Men då arbetet
kommit i gång, och transportvägarna äro längre, är det i regel mera
ekonomiskt använda s. k. tippvagnar, som löpa på rälsbanor, och som
tack vare praktisk konstruktion äro lätta att lassa. Vagnarna kunna
alltefter massornas storlek och transportvägens längd antingen
skjutas för hand, dragas av hästar eller drivas med maskinkraft. Denna
senare kan anordnas på flera sätt, beroende på de lokala
förhållandena. Som skärningarna i regel befinna sig vid banans höjdpunkter,
medan bankarna uppflyttas på lägre liggande mark, kunna under
gynnsamma förhållanden de i skärningarna lastade vagnarna utan
någon som helst dragkraft av sig själva rulla ned till
avstjälpningsplatserna och därvid med tillhjälp av en lina och en linskiva vid
banans övre ända draga upp ett sätt tomvagnar. Denna anordning
fordrar emellertid dubbla spår och kan knappast användas i kurvor.
Därför äro små ång- eller fotogendrivna lokomotiv den vanligaste och
för alla förhållanden användbara dragkraften på dessa provisoriska
s. k. decauvillebanor. Ett annat vid järnvägsbyggnader dock mindre
vanligt transportmedel äro linbanor. Sådana bestå av en eller flera
mellan lastnings- och lossningsplatserna spända ståltrådslinor, på
vilka löpa på hjul upphängda transportkorgar. Anordningen kan
liksom vid decauvillebanor antingen vara självdrivande, så att de lasta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
