Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Bana och bangårdar - Banbyggnad - Brobyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANBYGGNAD
59
i kurvor högre än den inre, mer eller mindre allt efter kurvradiernas
och den på banan tillåtna hastighetens storlek. Skenförhöjningen
varierar sålunda mellan noll och 100 à 150 mm. Redan vid
terrasseringen tages hänsyn härtill genom att göra banvallens överyta
lutande inåt mot kurvans medelpunkt, men justeringen är ändock svårare
i kurvor än på rak bana.
Sedan en järnväg öppnats för trafik, förekomma under första
tiden en del ojämna sättningar i banan, som nödvändiggöra
omjuste-ringar. Sådan riktning förekommer även på gamla banor och tillhör
då det normala underhållet. I regel utföras justeringar i samband
med slipersutbyten på vårarna. Ett annat vid trafikerade banor
förekommande spår justeringsarbete är den s. k. sommar- och
vinterkil-ningen, som består i inläggande av trämellanlägg mellan syllar och
skenor, och som har till ändamål att oskadliggöra genom frostens
inverkan uppkommande ojämnheter på spåret.
Brobyggnad.
Då järnvägar måste framdragas över hinder av ett eller annat
slag, som icke medgiva banans utförande på vanligt sätt enligt
normalsektionerna, byggas broar. I vanliga fall utgöres hindret av
vattendrag men kan även vara av annat slag, t. ex. en djup dalgång eller
en annan trafikled. Allt efter hindrets art benämnas broarna med
olika namn. Med järnvägsbro i mera inskränkt bemärkelse menas
sålunda en bro över ett större eller mindre vattendrag. De mindre
broar, som utföras för åstadkommande av vattenavlopp genom
järnvägsbanken kallas trummor. Vid korsningar mellan järnvägar och
landsvägar eller gator utföras vägportar eller gatuportar för att
möjliggöra obehindrad och riskfri trafik på båda trafiklederna. Längre
broar, som icke korsa vattendrag, kallas viadukter.
En brobyggnad består liksom banan i de flesta fall av överbyggnad
och underbyggnad. Den förra har till uppgift att överföra
belastningen från trafiken till den senare. Underbyggnaden utgöres av två
landfästen, ett i vardera änden av bron, samt i vissa fall dessutom av
en eller flera mellanpelare, öppningarna mellan stöden kallas
broöppning eller spann, och dessas bredd benämnes spännvidd.
De vanligaste materialierna för brobyggnader äro järn, naturlig
sten och betong. Trä, som är ett icke ovanligt byggnadsmaterial för
vägbroar, användes däremot icke till järnvägsbroar av permanent
natur. Järn och sten hava varit i bruk sedan järnvägarnas första år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
