Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Bana och bangårdar - Brobyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANBYGGNAD
63
mycket viktig detalj. Särskilt vid utbyte av överbyggnader vid
trafikerade banor är detta fallet. Sådana utbyten kunna genom
sinnrika anordningar och ytterst noggranna förberedelser försiggå på
några timmar mellan tvenne tåg, under förutsättning, att den nya
överbyggnaden är fullt färdigmonterad på en ställning vid sidan om den
gamla bron, och att en liknande ställning finnes uppförd på andra
sidan för mottagande av den gamla överbyggnaden.
Liksom vid järnbroar skiljer man vid sten- och betongbroar mellan
över- och underbyggnad. Hos dessa broar är emellertid skillnaden
mellan dessa delar mindre framträdande, och vid vissa typer kan man
icke angiva var underbyggnaden slutar och överbyggnaden börjar.
Överbyggnaden hos stenbroar bygges alltid i valvform, ofta som en
cirkelbåge. Betongbroar däremot kunna utföras såväl med rak som
bågformig kontur. Vid små och medelstora spännvidder erhålla
betongbroöverbyggnader ofta formen av plattor eller balkar, men
stora spann utföras som valv. Ett valvs översta parti kallas hjässa
och valvets ändar, som stöda mot underbyggnaden anfang eller
vederlag. Bågens inre höjd mellan hjässan och sammanbindningslinjen
mellan vederlagen benämnes pilhöj d. Spännvidd och pilhöj d äro de
data, som framför andra karakterisera ett valv. Ju större den förra
och ju mindre den senare är, desto "djärvare" säges valvet vara.
Grundförhållanden vid ett broläge kunna vara goda, men ändock kan
det inträffa, att jordlagren under byggnadstiden och närmast därefter
sammanpressas under det stora trycket från en tung sten- eller
betongbro. För att oskadliggöra eventuella sättningar förses valven
i misstänkta fall med leder vid hjässan och vederlagen, varvid s. k.
treledsbågar uppkomma. Sådana leder utföras ibland provisoriskt
och igengjutas i så fall sedan sättningarna i grunden avstannat. Valv
utan leder benämnas inspända. På valvbroar för järnvägar
förekommer icke allid någon särskild brobanekonstruktion, motsvarande den
vid järnbroar, utan ballasten framdrages oftast över broarna liksom
på banan i övrigt, vilket är en fördel både för brobyggnaden och
trafiken. Vid betongbroar för landsvägs- och gatutrafik är det
emellertid icke ovanligt att en särskild brobana anordnas, som i så fall
uppbäres av på det underliggande valvet stående pelare. För dylika broar
kan även en annan valvkonstruktion användas. Det sammanhängande
valvet, som vid i det föregående omnämnda brotyper alltid är beläget
under banan, kan nämligen uppdelas i ett antal, vanligen tvenne,
bågar, i senare fallet en på vardera sidan av bron. I dessa valvbågar
upphängas brobanan, som på så sätt kommer att ligga under bågarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
