Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Elektriska banor - Elektriska spårvägar - Elektriska järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA SPÅRVÄGAR
9f>
mekaniskt arbete, omsätter motorn det från vagnens tröghetsmoment
härrörande mekaniska arbetet i elektrisk energi. Den ström som
härvid alstras föres till magnetbromsar, som verka antingen på hjulen,
på skenorna eller på en på vagnsaxeln sittande skiva. Å vagnar,
där pneumatisk bromsning användes skötes denna medelst en vid
förarplatsen anbragt ventil. Den energi, som förbrukas i motstånden
vid igångsättning och bromsning, omsättes till värme och användes
för vagnens uppvärmning. Motstånden placeras med hänsyn härtill
under vagnens sittplatser.
Såsom en övergångsform till lokalbanor kunna de s. k.
snabbspår-vägama betraktas. De utföras för förbindelse mellan städerna och
deras förorter och befaras av större boggivagnar för c:a 75—100
passagerare. Spåren förläggas vanligen på egen banvall, och
vignol-räls användes till skenor. Hållplatserna läggas på större avstånd från
varandra, än vad som är fallet i stadens centralare delar, vanligen med
€00 à 800 meters inbördes avstånd. Körhastigheten hålles på dessa
banor vid c:a 40 kilometer pr timma i stället för 15 à 25 kilometer,
som hålles i de centralare delarna.
I allmänhet betjänas spårvagnarna av två personer, en förare som
svarar för körningen och en konduktör för avgifternas upptagande
och tillsyn av ordningen i vagnen. På senare tid har man i
besparingssyfte börjat övergå till s. k. enmansvagnar, vid vilka föraren
även upptager avgifterna. På- och avstigning sker då vid främre
plattformen, vanligen genom skilda in- och utgångar. I Förenta
Staterna har enmansvagnen fått stor spridning. Sålunda användes där
år 1915 c:a 400 dylika vagnar, medan antalet 1922 uppgick till c:a
7,000.
Elektriska järnvägar.
Städernas gatu- och förortstrafik erövrades på kort tid av den
elektriska spårvagnen, medan ånglokomotivet gjorde sina
landvinningar på de längre järnvägslinjerna. Det låg emellertid nära till
hands för de kolimporterande länderna att söka utnyttja landets egna
naturtillgångar och i vattenfallsrika länder utbyta de svarta mot de
"vita kolen". Anläggningskostnaderna för kraftstationer och
energiöverföring uppgå emellertid till avsevärda belopp, och trots att själva
energien erhålles till synes gratis, är det icke utan vidare avgjort, att
elektrisk järnvägsdrift är ekonomiskt mera gynnsam än ångdrift. De
stora anläggningskapitalen måste förräntas, och drift och underhåll
av kraftstationer och ledningar kräva personal. För länder utan na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
