Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Bergbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-104
FÖRSTA DELEN. LANDS- OCH JÄRNVÄGARNA.
banor kommit till stånd. Efter utförandet skiljer man på
kugg-stångsbanor och hissbanor. Vid kuggstångsbanorna utlägger man
mellan skenorna en vid syllarna fäst kuggstång, i vilken ett å en av
lokomotivets drivaxlar befintligt kugghjul ingriper. Den förste, som
i större omfattning använde sig av kuggstångsbana, var amerikanaren
Marsh vid anläggandet av Mount Washingtonbanan år 1866. Efter
mönster av denna bergbana byggdes åren 1869—71 Rigibanan i
Fig. 81. Järnvägen över Mont Cenispasset. En av de första större bergbanorna.
Schweiz av Riggenbach. Efter dessa banor, som uteslutande voro
avsedda för turisttrafik, hava sedermera byggts ett flertal bergbanor
ofta inlagda i vanliga järnvägsnät. Lokomotiven byggas därvid för
gång å såväl normal järnbana som kuggstångsbana. Den hittills
brantaste stigningen å utförda kugghjulsbanor finnes å Pilatusbanan
i Schweiz, där stigningen uppgår maximalt till 480 °/00 (480 meter på
1000 meters sträcka). Banan bildar vid sådan stigning i det närmaste
45 graders vinkel mot horisontalplanet, och vagnarna måste byggas i
trappform.
Vid hissbanorna, medelst vilka ännu brantare stigningar kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
