Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Alpernas tunnelbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPERNAS TUNNELBANOR
113
rör med skarpa tänder, roterade samtidigt som det av vattentrycket
prässades mot väggen och åt sig på så sätt in i berget. Genom röret
tillfördes kylvatten, som vid sin avrinnning bortförde stenstoffet.
Medan ännu arbetet på Gotthardstunneln pågick, påbörjades i
Österrike den 10 km. långa Arlbergtunneln, som skulle förmedla
trafiken mellan Österrike och Frankrike. Detta arbete slutfördes på den
korta tiden av icke fullt 4 år.
Den mest imponerande av alla tunnlar är dock Simplontunneln.
Denne förmedlar liksom Gotthardtunneln trafiken mellan Schweiz
och Italien och är belägen längre västerut. Den har en längd av 19,8
km. och går på en höjd av blott 700 meter över havet, varigenom den
får väldiga bergmassor över sig. På ett ställe uppgår sålunda
höjden av de över tunneln liggande bergmassorna till 2,100 meter, vilket
har till följd att sten temperaturen inne i tunneln blir synnerligen
hög. Med erfarenhet från Gotthardtunneln hade man
beräknat stentemperaturen, där Simplontunneln skulle gå fram, till c:a
40° C.
Ventileringen av tunneln erbjöd ett svårlöst problem, men löstes
av Alfred Brandt på så sätt, att parallelt med den egentliga
tunneln anlades en mindre tunnel, vilken skulle tillföra den friska
luften. Mellan dessa tunnlar gjordes förbindelsegångar, som allt efter
arbetets fortskridande avstängdes och ersattes med nya. Kall luft
infördes alltså medelst kompressorer i ventilationstunneln, följde
genom denna till förbindelsegången och återgick genom den stora
tunneln till fria luften. Framför förbindelsegången i de innersta
tunnelgångarna uppstod ett oventilerat område, och detta avkyldes
genom vattenstrålning. Till en början visade sig detta
ventilationssystem vara tillfyllest, och arbetet skred raskt framåt. När man
emellertid kommit längre in i berget och började närma sig dess mittpunkt,
steg temperaturen allt högre, och den beräknade
maximaltemperaturen överskreds på oroväckande sätt. Genom en särskild
värmeisolerad tryckvattensledning införde man då kallt vatten, och medelst
kraftig bestrålning av bergväggen sökte man avkyla denna. Dessutom
inrättade man kylapparater, i vilka is användes. På detta sätt blev det
möjligt, att hålla temperaturen nere inom uthärdliga gränser, trots
att stentemperaturen uppgick ända till 56° C.
Arbetena påbörjades i augusti år 1898 samtidigt från tunnelns
båda ändpunkter, i norr vid Brig och i söder vid Iselle. Vid
ändpunkterna går tunneln i svag kurvform, och detta försvårade i hög grad
bestämmandet av tunnelriktningen, i det man genom den
kurvformi-ga tunneln icke kunde få någon siktlinje. Man blev sålunda nödsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
