Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Äldre tiders trampmaskiner - Velocipedens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ANDRA DELEN. MEKANISKA LANDSVÄGSPORDON
En tysk vid namn Hantsch väckte år 1649 särdeles stor
uppmärksamhet genom att bygga ett åkdon, där männen, som trampade
drivverket , voro dolda. Hantsch for omkring i sin s. k. konstvagn
(fig. 2) som ett verkligt mirakel, förmål för människors häpna
beundran. Detta var också den enda vinsten av denna konstruktion, ty
någon som helst praktisk betydelse kunde aldrig ett dylikt fordon
erhålla, enär muskelarbetet för
männen i den tunga vagnen
blev betydligt större än för de
vanliga dragdjuren, då ju
mycket arbete gick förlorat i
friktion inom den invecklade
och klumpiga drivanordningen.
Dock var här idén given till
att låta den mänskliga
muskelkraften framdriva ett fordon
medelst en trampanordning.
Velocipedens utveckling.
Först i och med konstruktionen av en apparat, så lätt att den egna
muskelkraften var tillräcklig för framdrivningen, kunna vi spåra
upprinnelsen till velocipeden. Äran av att hava tagit första steget
i denna riktning
tillskrives
fransmannen de Sivrac,
som år 1790
förfärdigade sin s. k.
celerifère eller på
svenska
"snabblöpare". Denna var
dock knappt ett
fortskaffnings-
-medel, utan
egentligen blott en
leksak. Apparaten :
bestod av två efter
varaindra ställda
trähjul, som förenades med ett trästycke i form av en häst, ett lejon
e. dyl. Häröver satt man gränsle och sparkade sig fram med fötterna.
Fig. 3. Von Drais’ löpmaskin, 1818.
Fig. 2. Hantsch’s konstvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
