Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Velocipedens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VELOCIPEDENS UTVECKLING
143
slag, såsom läder, tjärat tågvirke och som förut nämnts massiva
gummiringar. De senare användes så gott som uteslutande, och man gjorde
försök att förbättra deras elastiska egenskaper genom att förse dem
med ursparningar inuti. Mycket hjälpte detta ej, och velocipedens
utveckling till ett snabbt fortskaffningsmedel höll åter på att kvävas.
Då kom den engelske läkaren Dunlop på idén att pumpa
upp en tjock gasslang med luft och lägga denna runt fälgen. Detta
visade sig vara en utmärkt metod, trots det verkligt primitiva
utförandet. Stötarna minskades oerhört och ävenså ringens vikt.
Dunlop började snart föra sin idé fram till teknisk fulländning. År
1889 levererade han sin första cykelring, som bestod av en inre
luftslang och ett yttre däck av tyg och gummi. De första däcken voro dock
behäftade med den olägenheten, att de voro klistrade till fälgen,
varigenom reparationer mycket försvårades. Denna nackdel avhjälptes
ganska snart genom att man försåg däckets inre kanter med en styv
metalltråd, inlagd i gummit, och tryckte ned kanterna i fälgen.
Engelsmannen Welsh
tillskrives denna
förbättring. Däcket blev
lätt avtagbart, då
slangen var lufttom,
men satt ordentligt på,
sedan denna pumpats
upp. En senare typ
är de s. k.
vulstdäc-ken, där däckets kant
är utbildat till en
vulst, som griper in i
motsvarande spår i
fälgen. De olika
ringtypernas utveckling
illustreras av fig. 13.
Luftringarna emottogos i början med stort misstroende, men sedan
man kört med dylika på ett distansprov Berlin—Wien år 1893 slogo
de igenom även på kontinenten.
Den långa utvecklingskedja, som här i korthet har framställts,
hade nu nått sin egentliga avslutning, och velocipeden började i
denna form, som senare i allt väsentligt bibehållits, att tjäna människan
såsom ett snabbt och relativt billigt fortskaffningsmedel.
En del konstruktiva förbättringar hava senare gjorts, vilka alla
haft till mål att göra cykeln snabb, lätt och bekväm att köra.
Fig. 12. Olika ringtyper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
