Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Den moderna automobilen - Kopplingen - Växellådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
START- OCH BELYSNINGSANLÄGGNINGEN
187
1880 av engelsmannen Weston. På automobiler användes den dock
först år 1904 av den bekante bilfabrikanten Panhard, som därmed
utrustade sina kapplöpningsvagnar.
Som nämnts utgöres den drivna delen i kopplingen av huvudaxeln
i växellådan. Vi hava förut klargjort, varför en
bensinmotordriven automobil måste utrustas med en dylik, och vi skola här se
hur en sådan av vanlig typ är konstruerad. Fig. 58 visar en
växelanordning för tre växlar framåt och en back, uttagen ur sitt omhölje.
Axeln (a) är den drivna axeln i kopplingen. Den är försedd med
kugghjulet (b) och avslutas med klackarna (q). Axeln (c), som
fort-leder rörelsen till bakhjulen via kardanaxel och differential, uppbär
tvenne kugghjul (d) och (e), vilka äro rörliga på axeln i dess
längdriktning, men förhindras att vrida sig runt denna medelst refflorna
(f). Hjulet (d) är försett med klackar (q), motsvarande de i
axeländan (a) nämnda. Axeln (c) är lagrad, dels med sin ena ända i ett
kullager, som är inbyggt i ändan på axeln (a), dels i växellådans
bakre vägg. Hjulen (d) och (e) förskjutas på axeln (c) medelst
gafflarna (g) och (h), vilka manövreras medelst en växelspak — ej
visad i figuren — som griper in i spåren på de förskjutbara
stängerna (i) och (j).
Hjulen (k), (1), (m) och (n) äro fästa på axeln (o). Hjulet (p)
uppbäres på en egen axel och användes vid back. Då kugghjulen (b)
och (k) äro fasta roterar axeln (o) alltid med axeln (a). Vi skola
nu se hur de olika hastigheterna och rörelseriktningarna på axeln (c)
kunna erhållas, då axeln (a) roterar med konstant hastighet åt
samma håll.
Första eller lägsta växeln erhålles genom att,
medelst skjutstången (j) och gaffeln (h), förskjuta hjulet (e) tills
det ingriper i hjulet (m), vilket är det i figuren visade växelläget.
Axeln (o) roterar med så många gånger mindre hastighet än axeln
(a), som diametern av hjulet (k) är större än hjulet (b), och axeln
(c) roterar ytterligare med så många gånger mindre hastighet än
axeln (o), som hjulet (e) är större än (m). Skillnaden i
rotationshastighet på axlarna (a) och (c) blir därför mycket stor.
Andra eller mellersta växeln erhålles genom att
skjuta hjulet (e) ur ingreppet med hjulet (m) och förskjuta hjulet
(d), så att det griper in i hjulet (1).
Tredje eller högsta växeln kallas även den "direkta
växeln", emedan kraftöverföringen här ej går över kugghjulen.
Såväl (d) som (e) äro nämligen då förskjutna ur ingrepp med något
av kugghjulen på axeln (o), som dock fortfarande går med. Kugg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
