Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Rodd- och segelfartyg - Grekernas och romarnas sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKERNAS OCH ROMARNAS SJÖFART.
19
bastinj ering, vilken kan sägas vara ett det första slaget av
"bepansring".
Det var emellertid ganska svårt att få manskap, som var övat i
att arbeta med årorna i de mångradiga roddskeppen, varför man hos
romarna övergick till enradiga farkoster. När romarna övertogo
herreväldet även till sjös förflyttades världens sjöfartscentrum
väster ut. Efter grekerna hade macedonierna tagit ledningen, och de
byggde visserligen mycket stora fartyg, men deras insats i
skeppsbygget förbleknar vid sidan
av romarnas. Antecknas
bör såsom en märklig
uppfinning av macedonierrikets
härskare Alexander den
store, att han lät utbyta de
stenankare, som man förut
allmänt använt, mot ankare
av järn, och man kan av
bilder från den tiden se, att
ankaret från början fick den
form, i vilket det förekommer ännu i vår tid. Härvid får man
förstås undantaga allra senaste decenniernas så kallade patentankare.
Med romarrikets uppträde på världsarenan inledes en ny aera för
sjöfart och skeppsbygge. Romarna hade sina många lydländer,
kolonier och fästningar att upprätthålla förbindelserna med, och deras
erövringslusta gjorde att de fordrade stora skepp för att kunna
överföra krigsmanskap. Fartygens bestyckning med den ballistiska
inrättning, som kallas kastmaskinen, hade man lärt från grekerna.
Och så behövde man en flotta för att hemforsla det byte, som
härarna togo i de erövrade länderna.
Den romerska fartygstypen triremer synas ha varit ett både
starkt och stort fartyg. Då det gällde att föra krigshärar måste man
även taga hästar med i transporterna, vilket fordrade ökad
stabilisering. Fartygen kunde i vanliga fall medföra ett tjogtal hästar och
ett hundratal krigare. Man vet att då Cesar drog på erövringståg
till England hade han med sig en flotta på inte mindre än sex hundra
skepp. Romarnas skepp synas ha haft fast mast med en början till
vant och stag. Vant är en förbindelse av rep, som stödja masten
i sidoriktning, och stagen ha en liknande uppgift för mastens
stabiliserande i skeppets längdriktning. Även på segelmakeriets område
voro romarna föregångsmän. De synas ha börjat sy sina segel med
kantlagda sömmar. Anledningen till att man i allmänhet höll skep-
Fig. 14. Grekiskt handelsfartyg vid tiden för
perserkrigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
