Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Undervattensverksamhet - Dykerikonsten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
År 1802 inrättades ett för hela riket gällande och verkande
dykeri-och bärgningskompani, vilket fortsatte till 1831, men under sin
verksamhet hade det fått finna sig i att monopolet inskränktes på flera
sätt. Vem som helst i riket boende svensk undersåte fick nämligen
1823 sig tillerkänt att vid rikets kuster uppfiska skeppsankaren.
Ofta inträffade det emellertid att såväl rederierna,
försäkringsbolagen och dykeribolagen måste övergiva ett fartyg och dess last, och
det blev stadgat 1829, att sådant gods fick bärgas av vilken svensk
undersåte som helst.
Monopolet att bärga vid våra kuster strandade fartyg fråntogs
också på diplomatisk väg dessa dykeribolag. Genom konventioner
med Tyskland, Ryssland, England och flera andra sjöfartsidkande
nationer bestämdes att dessa nationers fartyg voro berättigade att
anlita vilket lands dykeribolag de själva önskade. Ett nytt försök
till monopolisering förekom på 1830-talet, men det blev intet av,
och nu bedrives bärgning och dykeri såsom näringsfång av
enskilda, konkurrerande bolag och enskilda firmor och personer. För att
ha sysselsättning för fartyg och manskap även under de tider, då
inte skeppsbrutna fartyg påkalla dykares och bärgares arbete,
bedrives vanligen ett sådant näringsfång i förening med bogsering.
År 1870 bildades Bärgnings- och dykeriaktiebolaget Neptun, som
runt landets kuster stationerat ett tiotal ångare, och det har under
vissa tider varit brukligt, att ett eller flera av bolagets fartyg varit
stationerade i någon Medelhavshamn, i Gibraltar och i någon hamn
österut, i Grekland. Detta dykeribolag har internationellt anseende
och har ofta trätt i förbindelse med de stora utländska
dykeriföreta-gen, då det gällt något större arbete.
Det andra mera kända svenska dykeri- och bärgningsbolaget är
Göteborgs bärgnings- och bogseringsbolag, vanligen kallat röda
bolaget emedan deras fartyg ha en röd rand på skorstenen. Detta bolag
har också bärgningsångare utstationerade på olika håll, och bolaget
äger Sveriges största och modernaste bärgningsfartyg, motorfartyget
Frithiof, det mest förstklassiga av alla bärgningsfartygen i
Skandinavien, och det är ett av de bäst utrustade i världen. Fartyget har
ytterst moderna dykeriapparater ombord.
Vid omnämnandet av dessa bärgnings- och dykerifartyg skall
tillläggas, att de numera föra med sig reservångpannor, ångpumpar,
elektriska undervattenslampor, stora extraankaren och domkrafter
samt en komplett verkstadsutrustning, kraftiga wires och ginor,
slangar med silar och en del annat, vilket tages i bruk för bärgningen
och vid dykarens arbeten. Bärgningsbolagen ha dessutom pråmar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
