- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 2. Samfärdsmedeln /
127

(1926) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Undervattensverksamhet - En stor svensk insats i u-båtsbyggandet - Undervattensbåtarnas senare utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN STOR SVENSK INSATS I U-BÅTSBYGGANDET

127

han i flera år bedrev en konstruktionsbyrå, varefter han återflyttade
till hemlandet och snart drog sig ifrån affärsverksamheten. Hans
brorson bedrev den franska firman till 1904, då den övertogs av den
belgiska världsfirman Societe Cockerill, Seraing.

Under sin vistelse i London började Nordenfel dt intressera sig för
ett uppslag, som givits av en engelsk präst, Garret. 1879 byggde
Nordenfelt en undervattensbåt, i vilken användes ångmaskin, och efter
fortsatta experiment och försöksbyggen hade han 1886 fullbordat sin
första verkligt moderna undervattensbåt. Den såldes till grekiska
staten. Greklands gamla rival Turkiet beställde då genast två
undervattensbåtar för sin flotta. Dessa byggen framkommo 1887 till
Konstantinopel, där de olika delarna sammansättes. Båda
undervattensbåtarna hade torpeder.

Emellertid var det den olägenheten med de första
nordenfeldtbå-tarna, att de inte hade någon stabilisator. Om någon av
undervattensbåtarnas besättning rörde sig i riktning från för till akter sjönk
aktern ned och om rörelse skedde i riktning mot fören sjönk denna
djupare än aktern. Genom förbättringar blevo de dock goda
föregångsbåtar till den flotta av undervattensbåtar som senare byggdes.

Undervattensbåtarnas senare utveckling.

För byggarna av användbara undervattensbåtar uppställa sig
många problem. Drivkraften hade som vi sett till en början utgjorts
av en handdriven maskin, man försökte även med komprimerad luft,
med elektricitet och med ånga eller dynamokombinationer. Men det
var först sedan man fått driftsäkra oljemotorer som man uppnådde
större aktionsradie. Med motorerna drivas även pumparna för
lättande eller fyllande av ballasttankarna, luftcirkulationsfläktarna och
belysningsmaskineriet.

Att få en undervattensbåt att sjunka är naturligtvis ingen konst.
Det kan ske genom att man sänker den medelst belastning i
ballasttankarna. Men då det inom undervattensvapnet gäller att snabbt
kunna sänka sig om en fientlig eld blir besvärande — eller för att
undgå att bli observerad — måste man inrikta sig även på detta problem.
Stor dykningssnabbhet har uppnåtts genom att man med
horisontalrodren styr nedåt samtidigt som man pumpar in vatten i
ballasttankarna. För att kunna göra denna manöver fordras det att snabbt
kunna tillstänga undervattensbåtens luckor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:14:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free