Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen: Kanaler och hamnar - Industrihamnar — Frihamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIHAMNAR. — FRIHAMNAR.
199
franco- tiden. En hel del skildringar från denna period i Marstrands
historia föreligga, och de ge oförtydbart vid handen, att det var
rutsch i marstrandslivet på den tiden. Naturligtvis hade Marstrand
också sina rivaler. Att Göteborg skulle harmas över konkurrensen
är självfallet, och det mäktiga Ostindiska Kompaniet försökte också
att sätta krokben för Marstrands porto-franco-rätt. Handel och
näringar blomstrande i Marstrand, men för det övriga Sverige blev
frihamnen av ringa betydelse.
Ehuru det låter egendomligt kan man med fullt fog säga, att
Marstrand begåvades med så stora fri- och rättigheter, att dessa
kommo frihamnsrättigheterna på fall. Stadens invånare befriades
— alldeles som om de levat utanför Sveriges gränser (tullgränsen
voro de ju utanom) — från utskylder och bevillningar av personlig
art. Utlänningar, som slogo sig ned i staden, erhöllo rätt till fri
religionsutövning, vilket otvivelaktigt fört dit mindre välmeriterade
personer, och då staden slutligen förklarades för fristad, sattes nog
saken på sin spets. Alla, som flytt ur Sverige från "brummande
björnar" eller undan straff för brott, vilket icke gick på liv och
ära eller var statsbrott, kunde sätta sig till ro i Marstrand. Varken
de eller den egendom de lyckats medföra voro åtkomliga för de
svenska myndigheterna.
Vilket slag av folkelement detta skulle tillföra staden tycker
man att myndigheterna kunnat räkna ut på förhand. Det blev
också så, att Marstrands porto-franco-rättigheter lockade att göra
staden till en smugglarehamn. I själva verket blev den
smugglar-centrum för svenska västkusten. Livet i marstrandsorterna på den
tiden har behandlats litterärt av bl. a. Emilie Flygare-Carlén i
hennes i mångfaldiga upplagor utsända böcker. —
Porto-franco-rättighe-terna för Marstrand upphävdes 1794, kanske förnämligast därför
att man var ledsen på smugglingarna.
Under 1800-talets första decennier var frågan om inrättande av
en frihamn uppe i riksdagen, och det gällde då Slite, Visby och
Höganäs. Sedan fick frågan en stöt framåt, då Köpenhamn lade
sig till med frihamn, och dennas tillkomst medverkade till att en
kommitté utsågs den 5 oktober 1894 för att reda ut frågan.
Kommitténs utredning förelåg följande år med förslag till förordningar
för frihamnar och frilager, men året därpå fick önskemålet ett
bakslag. Både generaltullstyrelsen och kommerskollegium, vilka skulle
yttra sig om förslaget, tyckte att frilager voro lämpliga, men trodde
att en frihamn i Sverigo skulle vara av minst sagt tvivelaktigt
värde! ’’rø
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
