Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Telegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEGRAFERING
’273
Telegrafering.
Vi ha tidigare uppehållit oss vid huru ångmaskinen och motorn
bidragit till att förkorta avstånden på jorden. Elektriciteten kan i
viss mån sägas ha upphäft avstånden. I denna avdelning skola vi
uppehålla oss vid olika slag av telegraferingsuppfinningar med
undantag för radiotelegrafering, som behandlas på särskild avdelning
längre fram. Men innan vi gå vidare i ämnet skola vi med några
ord beröra den underbara kraft, på vilken vår förnämsta
telegrafering — och även telefonen — grundar sig. Dock allra först en
blick på forntidens telegrafering och optisk telegrafi.
Redan i forntiden framträdde nämligen behov av att kunna
befordra viktiga meddelanden snabbare än genom springande eller
ridande bud. Order om undsättning i strid eller meddelande om
segrar "telegraferade" man genom eldsignaler, postkedjor,
rökpelare eller flaggsignaler. Man vet med säkerhet att det forntida
Grekland kände användandet av eldsignaler. Men full historisk
dokumentering kan man inte få på det kända påståendet att Tröjas
fall — enligt ett scenverk, som Äskylos skrev i femte århundradet
före Kristus — på några timmar sändes över en sträcka av ungefär
fem hundra kilometer.
Längre fram — under andra århundradet före Kristus —
relaterar en grekisk historieskrivare ett annat signaleringssystem,
varvid signalmannen placerades bakom skärmar och försågs med
facklor. Genom att upplyfta olika antal facklor över skärmarna
avgåvos olika signaler. Det blev senare hos både greker och romare
utbildat flera olika signaleringsmetoder, varvid man huvudsakligen
använde eld — nattetid — eller rökpelare — om dagen. Detsamma
gäller även vad medeltiden beträffar.
Från flera håll framkommo under 1600-talet förslag till optiska
telegrafer, varvid man använde en eller flera upprättstående armar
och på dessa anbringades kortare eller längre rörliga armar,
semaforerna. Men det var först under 1700-talet detta telegraferande
sattes i metod. Närmast är det en fransman, Claude Chappe, som
har äran härav. Hans uppfinning med semaforeringsarmar tilldrog
sig Nationalkonventets intresse, och han lämnades av detta i
uppdrag att utföra en hel telegraflinje mellan Paris och Lille. Den 15
augusti 1794 fick Nationalkonventet det första telegrammet, och det
kunde — en timmes tid efter truppernas inmarsch — berätta, att
Le Quesnay erövrats. Ämbetsmannen i ett av departementen, Miot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
